Dagen D - Dramaten debut (Angelica Herger)

Då var det äntligen dags, efter månader av tänkande, skrivande, fnulande och repande så var dagen här. Det kändes ju som att det var jäääätte långt till 31 Maj. Dagen började tidigt, typ halv sju. Det var fixande och trixande. Alla saker skulle med. Jag kunde inte äta frukost, jag var så nervös.

Väl där, på Dramaten så mötte vi Katrin och Lava gänget utanför sceningången. Vi åkte först ner och lämnade våra grejor nere i källaren aka Lejonkulan. Sen åkte vi upp och hjälpte till att ställa iordning i marmorfoajen. Fast som vanligt var det bara Lavagänget och Adam och jag som var där först. Det var lite kaosigt men blev bra till sist. Sen var det dags för dans med gruppen P*fect. Så fantastiskt coola människor. Jag skulle aldrig klara av att dansa OCH se så cool ut samtidigt.
Det var helt enkelt grymt. Sen var det min, Adam och Lindas tur att visa våra imrovisations talanger. Det blev en hel del sjuka små scener men all in all gick det bra. Julia (Dufvenius) tyckte ialla fall att vi var "modiga" och jag tar det som en komplimang. Efter det så kom Mona fram till mig, så sjukt kul att få träffa henne. Det är ju hon som har ansvar för denna blogg och det är till henne jag mailar alla mina inlägg. Kul att få ett ansikte till namnet liksom.
Sen hade vi lite tid till övers men som gick åt till det obligatoriska "tappa bort sig på dramaten genom deras konstiga hissar". Man kan liksom gå genom hissen, det finns halvvåningar... jaja, svårt att förklara men det är som Hogwarts där bakom. Som dom där trapporna som flyttar sig. Till sist hamnade vi rätt nere i källaren igen. Då var det snart dags för vår första föreställning.

Vi preppade och buppade. Vi klädde på oss våra kostymer. Sen körde vi! Det gick jätte bra! Publiken var med och helt fantastiska. Men ingen rast och ingen ro. Lite trött nu (ingen mat och lite sömn ingen bra ide när man ska ha en heldag med förställningar osv) men upprymda begav vi oss uppåt i huset. Efter att ha åkt upp och ner, ner och upp i hissen igen så kom vi till marmorfoajen. Där mötte jag mina föräldrar. Jag hjälpte dom göra pins. Sjukt snygga pins! Dags igen för impro, denna gången gick det väl kanske inte lika bra. Jag skyller på att min hjärna höll på att förvandlas till en gojsig sörja. Ja, jag skyller på det. Hoppas att vi inte slösade bort en halvtimme av folks liv bara så är jag nöjd. Men ingen rast och ingen ro. Nu var det matdags! Vi begav oss uppåt igen. Hissen, igen. Men till sist så var vi i kantinen eller luchrummet som det står på skylten. Vilken gullig matpersonal ni har. Sååå himla trevliga. Fast gud va varmt dom har det. Jag och Adam höll på att svetttas ihjäl. Jag tog för mig av en jättegod blomkålsenchilada. Men så kunde jag inte äta! Jäkla nervositet. Jag tappar helt aptiten när jag är nervös. Inte riktigt läge att tappa aptiten när man behöver energi som mest. Men jag pillade i mig lite ialla fall och det var jätte gott! Sen var det ner i hissen igen till källaren. Dags för sista föreställningen.

Väl inne i lejonkulan så såg vi att pianot var uppfälld, hmmm. Jag kommer inte ihåg att det stod så när vi gick. Är det Bergman? Ingmaaaar? Inget svar, kanske inte var Ingmar. Nej, nu gäller det. Nu öser vi den sista energin vi har. Vem vet när vi får spela här igen! Och vi körde, vi körde och öste ut all energi vi kunde. Och vilken publik! Bästa publiken! Tråkigt dock att det aldrig blev knökfullt nere i källaren hade velat se några dramaten-nunor där i publiken...skämmes! Dem som var där verkade ha gillat det i varje fall. Lotta Ekberg som också jobbar med bloggen var där och fotade och filmade med sin mobil. Kul! Ja, sen var det slut! Jaha, vad gör vi nu då?

Vi tog vårt pick och pack och gick. Lämnade Dramaten. Stängde de tunga guldbeklägga dörrarna efter oss. Nu var det som vi aldrig varit där. Förutom nägra bragosmulor på golvet i källaren. Nu så sitter jag här och försöker smälta allt. Jag har gjort det, Dramatendebut! Over and out (for now) / Angelica

GENREP!

Lite sent, förlåt Angelica, men ändå intressant, och nu vet vi att det gick bra. /Mona

Igår hade vi genrep i Lejonkulan. Läskigt! För nu inser jag att det här är på riktigt. Jag SKA spela på Dramaten imorgon! Nervös? Nej då, det är luuuugnt. Typ. Kanske. Nej, men faktiskt så känns det fantastiskt bra.

Efter några knagliga genomdrag (ett med vår fantastiska kostym tillhandahållare Barbro) så gick genrepet riktigt bra. Känslan fanns där. Vi lirade järnet. Tur var väl det för vår producent Katrin satt i publiken. Hon hade tidigare aldrig sett den, bara läst manuset. Vilket i vårt fall inte säger så mycket. Det är inget läsdrama direkt.

Ett stort tack igen till vår fantastiska ljud/ljus man Martin Lejonkula! Så nu gäller det, eller imorgon gäller det. Då tar LAVA över Dramaten. Se upp! För då blir det aktivitet i varenda skrymsle. Kul ska det bli. Jag kommer vara där och jag hoppas att även du kommer!

Over and out (for now)

FESTLIG FEST PÅ BERNS

Nu har det börjat, på riktigt. För nu har jag floterat med Sveriges kulturelit. Det hände i Onsdags på fashonabla Berns salonger där den fantastiska Persona bar huserar under festivalen. Då var det stort invignigspartaj. Party stassen (som tydligen inte föll alla i smaken, men vissa...) var på och fest humöret på topp. Nu kör vi!

Väl där så var stämningen en aning stel för vår smak. Jag kände mig en lite malplacerad och blev rädd. Som två räddande änglar mötte vi våra Lava kollegor Linda och Gabriella. Vi minglade runt lite, jag fick en ond blick av en äldre herre (för min klänning tror jag).Mitt redan skadade självförtroende sjönk i botten. Så jag gick till baren och min räddande ängel nr 3 dök upp; dramatiker Carl. Han gav mig en komplimang för min outfit! Jag blev lycklig och mitt självförtroende steg igen (att en så simpel line som snygg klänning kan få mig på fall är inget ni kan döma mig för...)

Efter det att jag fått mitt självförtroende tillbaka så ägde vi Berns dansgolv. Det blev macarena för hela slanten.Till slut insåg vi att det hade blivit lite väl skralt på golvet så vi drog hemåt! All in all en fabulös kväll, jag tackar alla som var där och dansade loss! För att citera Jonas Malmsjö "Fett me nice" helt enkelt!

Kvällen i bilder: Utanför Lejonkulan. Glöm inte nu på Söndag den 31 maj kl 13 och 17 Unga om Ingmar Bergman bakom baskern

Till exempel vår kära lava kollega och filmskapare Gabriella (och Adam såklart)


Kändisspott(isch) up and coming dramatikern Carl, som räddade mig från att vilja bränna min klänning på bål

Idag blir det genrep med vår exelenta Martin LejonkulaOver and out (for now) / Angelica

Unga om Bergman - Bergman bakom baskern, av Angelica Herger

Gud va spännande!
Jag har aldrig bloggat förut, har aldrig känt att jag borde.
Jag har ingen lust att berätta tråkiga detaljer om mitt liv och lägga upp dagensoutfit bilder.
Men nu! Nu har jag faktiskt något att berätta om, det ni. Jag ska nämligen göra dramatendebut! Vid 21 års ålder, inte illa va? Och hur gör man det då? På Ingmar Bergmanfestivalen såklart!
Jag heter Angelica Herger och är skådespelerska/regissör/koregraf/dramatiker bakom föreställningen "Unga om Ingmar - Bergman bakom baskern" tillsammans med Adam Gardelin.
Vi spelar på Lejon kulan den 31 Maj, under den såkallade Lavadagen.

Angelica Herger

Adam Gardelin

Lava är kulturhusets ungdomsverksamhet för ung kultur, som samarbetar med Dramaten under festivalen. Riktigt kul. Fint initiativ av Dramaten att öppna upp sina tunga guldbeklädda dörrar för oss unga oetablerade konstnärer. För vi har verkligen känt oss välkomna här. Jag var först rädd att alla skulle vara så fiiiiina och så men alla har verkligen varit grymt trevliga.

Allt startade i slutet av förra året, Katrin Nilsson, producent på Lava frågade oss (alltså mig och Adam) om vi ville göra något på Bergman festivalen. Vi sa JA! Sen satte våra hjärnor igång...vad ska vi göra? Vad vet vi om Ingmar Bergman? Inte särskilt mycket. Så jag gick med raska steg in på stadsbiblioteket och lånade både böcker och filmer om och av honom. Sen läste jag och tittade. Jag fick verkligen en eye opener. Den bild av Ingmar Bergman jag fick passade verkligen inte in på demonregissörmyten. Då blev jag ännu mer pepp på att skriva. Sen skrev vi och skrev och skrev. Till sist blev det färdigt.

Vi bestämde oss för ett samtal, ett samtal om Ingmar från ett ungt perspektiv.
Vad innebär det!? Ja, ta reda på det, kom den 31 Maj kl 13 eller 17 till lejon kulan och se "Unga om Ingmar- Bergman bakom baskern. Ni kommer inte att ångra er!

Nu startar festivalen på Onsdag, mycket ska hinnas med. Kommer jag klara det? Vi får se...

Over and out (for now) / Angelica Herger