Dagen D - Dramaten debut (Angelica Herger)

Då var det äntligen dags, efter månader av tänkande, skrivande, fnulande och repande så var dagen här. Det kändes ju som att det var jäääätte långt till 31 Maj. Dagen började tidigt, typ halv sju. Det var fixande och trixande. Alla saker skulle med. Jag kunde inte äta frukost, jag var så nervös.

Väl där, på Dramaten så mötte vi Katrin och Lava gänget utanför sceningången. Vi åkte först ner och lämnade våra grejor nere i källaren aka Lejonkulan. Sen åkte vi upp och hjälpte till att ställa iordning i marmorfoajen. Fast som vanligt var det bara Lavagänget och Adam och jag som var där först. Det var lite kaosigt men blev bra till sist. Sen var det dags för dans med gruppen P*fect. Så fantastiskt coola människor. Jag skulle aldrig klara av att dansa OCH se så cool ut samtidigt.
Det var helt enkelt grymt. Sen var det min, Adam och Lindas tur att visa våra imrovisations talanger. Det blev en hel del sjuka små scener men all in all gick det bra. Julia (Dufvenius) tyckte ialla fall att vi var "modiga" och jag tar det som en komplimang. Efter det så kom Mona fram till mig, så sjukt kul att få träffa henne. Det är ju hon som har ansvar för denna blogg och det är till henne jag mailar alla mina inlägg. Kul att få ett ansikte till namnet liksom.
Sen hade vi lite tid till övers men som gick åt till det obligatoriska "tappa bort sig på dramaten genom deras konstiga hissar". Man kan liksom gå genom hissen, det finns halvvåningar... jaja, svårt att förklara men det är som Hogwarts där bakom. Som dom där trapporna som flyttar sig. Till sist hamnade vi rätt nere i källaren igen. Då var det snart dags för vår första föreställning.

Vi preppade och buppade. Vi klädde på oss våra kostymer. Sen körde vi! Det gick jätte bra! Publiken var med och helt fantastiska. Men ingen rast och ingen ro. Lite trött nu (ingen mat och lite sömn ingen bra ide när man ska ha en heldag med förställningar osv) men upprymda begav vi oss uppåt i huset. Efter att ha åkt upp och ner, ner och upp i hissen igen så kom vi till marmorfoajen. Där mötte jag mina föräldrar. Jag hjälpte dom göra pins. Sjukt snygga pins! Dags igen för impro, denna gången gick det väl kanske inte lika bra. Jag skyller på att min hjärna höll på att förvandlas till en gojsig sörja. Ja, jag skyller på det. Hoppas att vi inte slösade bort en halvtimme av folks liv bara så är jag nöjd. Men ingen rast och ingen ro. Nu var det matdags! Vi begav oss uppåt igen. Hissen, igen. Men till sist så var vi i kantinen eller luchrummet som det står på skylten. Vilken gullig matpersonal ni har. Sååå himla trevliga. Fast gud va varmt dom har det. Jag och Adam höll på att svetttas ihjäl. Jag tog för mig av en jättegod blomkålsenchilada. Men så kunde jag inte äta! Jäkla nervositet. Jag tappar helt aptiten när jag är nervös. Inte riktigt läge att tappa aptiten när man behöver energi som mest. Men jag pillade i mig lite ialla fall och det var jätte gott! Sen var det ner i hissen igen till källaren. Dags för sista föreställningen.

Väl inne i lejonkulan så såg vi att pianot var uppfälld, hmmm. Jag kommer inte ihåg att det stod så när vi gick. Är det Bergman? Ingmaaaar? Inget svar, kanske inte var Ingmar. Nej, nu gäller det. Nu öser vi den sista energin vi har. Vem vet när vi får spela här igen! Och vi körde, vi körde och öste ut all energi vi kunde. Och vilken publik! Bästa publiken! Tråkigt dock att det aldrig blev knökfullt nere i källaren hade velat se några dramaten-nunor där i publiken...skämmes! Dem som var där verkade ha gillat det i varje fall. Lotta Ekberg som också jobbar med bloggen var där och fotade och filmade med sin mobil. Kul! Ja, sen var det slut! Jaha, vad gör vi nu då?

Vi tog vårt pick och pack och gick. Lämnade Dramaten. Stängde de tunga guldbeklägga dörrarna efter oss. Nu var det som vi aldrig varit där. Förutom nägra bragosmulor på golvet i källaren. Nu så sitter jag här och försöker smälta allt. Jag har gjort det, Dramatendebut! Over and out (for now) / Angelica