Marionetter i vansinnigt vackra scenerier

Marionetter i vansinnigt vackra scenerier, originally uploaded by Bergmanfestival.

Instängda i en knallröd bur av järn, under autentiska blommande
körsbärsträd spelar Thalia Theater från Tyskland "Ur Marionetternas
Liv". Temat är återigen galenskap, men med den stora skillnaden att det är mannen som blir galen här. Jag tillåter mig att tolka fritt
och bestämmer mig tillsvidare för att det som gör folk galna är
när de ljuger för sig själva. En människa som ljuger för sig
själv kommer aldrig att kunna tala sanning.

Denna föreställning tycker jag är mer än teater. Jag satt och
undrade om skådespelarna kanske egentligen är, eller har en bakgrund
som dansare. Får åka hem och googla på det. Ibland känns det mer
som modern dans än teater.

Den fantastiska scenografin tillsammans med koreografin och det
växlande tempot i skådespeleriet gjorde föreställningen till en
helhetsupplevelse som kommer leva kvar i kroppen ett bra tag framöver.

Smärtsamt

Smärtsamt, originally uploaded by Bergmanfestival.
Fullsatt på lilla scenen

La Douleur - Smärtan - minnen från kriget. Dominique Blanc, Le
Visiteurs du Soir/Paris, i en strålande enmansföreställning.
I en grym tid av krig väntar kvinnan på besked om hennes man över
huvudtaget är i livet. Hon fantiserar om hur han dött i ett dike
eller ett läger någonstans.

Ovissheten äter upp henne, att det är fred spelar ingen större roll.

Man får veta hur det gick, men det kan jag inte avslöja idag eftersom
den går imorgon igen. Då också för fulla hus.

LAVA - Unga om Ingmar - Bergman bakom baskern

Nu har jag sett föreställningen Unga om Ingmar - Bergman bakom baskern på Lejonkulan på Dramaten. Vilken härlig föreställning av och med Adam Gardelin och Angelica Herger.

Under fyrtiofem rafflande minuter undersöker de på alla tänkbara sätt hur Ingmar Bergmans ande lever vidare i var och en av oss.
”En demonregissör i kofta och basker” tänker många när man nämner Ingmar Bergman. Men vem var han egentligen och hur påverkar han dagens unga kultursamhälle? Det är dessa frågor som de ställer och jag tycker verkligen att de ger en annorlunda och fräsch bild av Herr Bergman och hur de resonerar kring honom. Till exempel nämnder de i föreställningen att han gillade Bragokex, var gift fem gånger, att han föredrog intuition framför intelllekt, varit chef på Dramaten, hade två syskon och var född i Uppsala. De klär ut sig till Bergman, repeterar scener som öser ur sig blod, smärta och en massa humor. Adam föreställer den som ingenting vet om Bergman och Angelica är den som skrivit en avhandling om Bergman och hans regi på universitetet och vet massor. Dessa två karaktärer är varandras motsatser vilket ger det hela en annorlunda twist och skapar en nyfikenhet kring vem Bergman faktiskt var!

Kika gärna på två korta filmklipp från föreställningen som ligger uppe på Youtube. (OBS: Lite sämre kvalitét - filmat med en mobil).

Nu ska jag bege mig ut i solen - imorgon blir det mer Bergman!

Lavas filmer

Filmer i stumfilmsanda av Lavaungdomar. En höjdare till.

Tyvärr hann jag inte se alla utan fick lämna salen efter bara en och en halv film och med mersmak för de andra. Det jag hann se var utmärkt.

Varför kom inte Bergman på att det är mycket roligare att utmana döden i konsten att surfa istället för schack? Varför Sverige när det finns Australiska kuster?


Varför skriva manus i månader när allt som behövs är ett A4 och några skickliga improvisatörer? Jonathan Etzler och hans gäng i Studio Jens lyckades riktigt bra med det.

Lavas verkstad

Estella berättar om Lavas verkstad.

Så här går det till när man gör sitt tröjtryck

Elin har gjort både en pin och en tröja.

Ung kraft i gammal Marmorbeprydd miljö

I Bergmansk anda sitter jag i skrivande stund och skrattar åt Linda, Adam och Angelica som improviserar om Ingmar Bergman med olika tekniker i Marmorfoajén. Nyss var vi med om en helt fantastisk dansuppvisning på samma plats. Jag rekommenderar starkt att komma hit senare idag. Programmet upprepas klockan 15.00 och 17.00.

Angelica, Linda och Adam från Lava improviserar

P*fect i en medryckande dans inspirerad av Bergman

Dramatisk dans med Döden som spelar schack i bakgrunden

Döden verkar ha gjort sitt jobb

Innan jag går härifrån passar jag på att pimpa min egen Bergmankofta och tillverka min egen Bergmanpin i verkstaden. Snälla missa inte Lavas program, det är helt fantastiskt. Vågat, modigt och fräscht.

En egentillverkad Bergmanpin speglar de gigantiska fönstren i Marmorfoajén

Frukost med Julia Dufvenius

Helena Seth introducerade Julia Dufvenius som började med att presentera dagen.

Med Lavas program i handen talar Julia om Lavas program. Julia rekommenderar speciellt stumfilmerna som visas i block i Målarsalen under dagen. I en av filmerna medverkar hon själv.
- Det var några tjejer som letade efter Ingmar Bergmans ande och de frågade om jag ville medverka, säger Julia.
Lava har också gjort en utställning om Bergmans kvinnor som måste ses. Julia rekommenderar generellt att gå på Fanny och Alexander på bio och att lyssna på några av Bergmans radiopjäser i Tornrummet och att gå på något av de många seminarierna. Helena Seth berättade kort om dagen seminarie "Gycklarnas marknad" som handlar om hur man kan öppna upp och få ett mer levande kulturliv än vad vi har idag.

När festivalprogrammet avklarats gick Julia in på sitt första möte med en Bergmanproduktion.
Med liten bäbis på magen kom Julia in till en audition där hon skulle göra ett sång- och dansprov för Saraband. Hon blev avrådd från att röra sig och kom tilllbaka till det andra auditiontillfället. Inte ens då fick Julia röra sig. De i teamet ansåg bestämt att det var för tidigt, det var farligt när man nyss fött barn. Förvånad fick Juilia senare beskedet om att hon fått rollen, trots att hon inte gjort någon audition.
Det visade sig att Ingmar Bergman som såg allt på TV hade sett Julia i ungdomsserien Glappet och gillade vad han såg. Han hade väl antagligen redan bestämt sig. Det tycker julia är en av Bergmans starkaste egenskaper, att han inte brydde sig om varifrån man kom, vad som var finkultur eller inte. Lena Endre kom ju till exempel in i Bergmans värld genom Varuhuset, den första svenska såpan.

Julia har varit med i ytterligare två uppsättningar med Bergman; Maria Stuart och Drottning Elisabeth.
Julia berättar om när hon och några kollegor bad Ingmar om att göra en spökvandring på teatern. Ingmar hade sagt att han sett dem. Tydligen spökar Harriet Bosse i Marmorfoajén eftersom hon inte fick någon bra avslutning på Dramaten. Hon skulle göra sin sista föreställning med specialinbjudna gäster med unge herr Bergström. Herr Bergström hade glömt bort sitt uppdrag och dök aldrig upp, därför spökar hon nu i Marmorfoajen. Det finns också ett spöke uppe vid lamporna i Stora Scenen. Varje gång man är där blir man enligt sägnen jagad. Om Ingmar finns någonstans här på jorden nu tror Julia att han är åpå Fårö. Han gjorde ett så tydligt avslut här på Dramaten. Men han har lovat att komma och spöka om Julia väljer fel i sin karriär. Det kan ju kännas tryggt eftersom Ingmars råd till Julia när hon inte visste om hon skuille välja film eller teater var att hon ska göra allt.

Här spökar Harriet Bosse

Ingmar Bergman hade en stark intuition och att det var därför han ville bo nära naturen, långt borta från bruset av trafik och media.

På frågan om hur hon använder erfarenheterna från Bergmantiden svarar Julia att Bergman kunde lägga de mest komplicerade scenerier som vid första anblicken verkar omöjliga. Men genom att läsa texten och bestämma sig så går det. När man som skådespelare fastnat i en roll och inte kände riktigt att man kom någon vart hade Ingmar alltid en historia, eller tio, att berätta om liknande situationer som andra skådespelare varit i. Han hade alltid goda råd till hands.

Att jobba med Bergman gav Julia en bra start på sin skådespelarbana. Han jobbade nära skådespelarna och prövade själv sina scenerier trots nya höftkulor och andra ålderdomliga smärtor.
- Han suddade ut gränserna mellan finkultur och fulkultur. Han tyckte att det var roligt med olika sorters intryck och han drevs av nyfikenheten till vad folk hade att säga, säger Julia.

Det var också tryggt att ha honom som vän.
- Som skådespelare i detta hus kan man känna sig väldigt liten, säger Julia.
Som exempel på det berättar Julia om ett tillfälle där hon låg i konflikt med en annan skådespelare och hon förstod inte riktigt vad den bottnade i .
- Bergmans råd var att låtsas som om personen inte existerar. "Den andra metoden är att bara hälsa från mig", citerar Julia.
Hon hade provat det senare rådet, och det fungerade.

Julias bästa roller har hon inte ens känt till innan. Därför tycker hon det är svårt att prata om drömroller. Men lite visar det sig ändå att hon tänkt.
- Jag skulle vilja göra Shakespeare. Ha roller som Julia eller Ofelia, säger Julia.

Hon skulle också vilja utforska vad galenskap är.
- Om jag skulle få ett manus med en kvinna som är galen och jag skulle få gestalta det skulle det bli en ganska sammansatt person. Människan är komplicerad. Jag skulle vilja undersöka vad som ryms inom ramen för vad en människa är, berättar Julia.

Oftast får Julia höra att Dramatenhuset är otillgängligt och att man måste ta lite extra sats för att komma och ta del av husets föreställningar och budskap. Det försöker Julia själv råda bot på genom att experimentera med skvaller nu när hon har chansen att blogga på Dramatenbloggen.

- Eftersom skvaller är ett basalt språk som egentligen passar alla åldrar och samhällsgrupper är det intressant att undersöka vilka reaktioner det får genom att skvallra och fråga om det är sant eller falskt.

Läs Julias blogg!

Körkarlen - Stumfilmskonsert

Festivalen ångar på och ikväll så begav jag mig till biograf Sture för att se stumfilmsklassikern Körkarlen. Det var Cinemateket som stod för visningen. Skådespelaren Stina Ekblad som var dagens festivalvärd introducerade filmen och berättade kort om festivalens programpunkter och lite om filmen som tillhörde Ingmar Bergmans absoluta favorit och som han hämtade mycket inspiration ifrån i sitt yrkesliv. Han försökte att varje sommar se filmen åtminstone en gång.

Filmen regisserades av Victor Sjöström som också spelade rollen som den försupna "David Holm" och hans väg mot undergången och hur han får besök av körkarlen (Dödens tjänare som hämtar upp alla avlidna) och då får se vad hans handlingar fått för konsekvenser.

Jag ska motvilligt erkänna att det innan kändes lite si och så med stumfilm men återigen fick jag se mig motbevisad av en stark och gripande film. Det som gav det hela en extra dimension och som lyfte hela upplevelsen var den levande musiken ackompanjerad av Matti Bye och hans ensemble.

Det starka dramat tog tag i mig och jag kan verkligen hålla med om ordspråket: En bild säger mer än tusen ord.

Det blir London nästa år

En föreställning vi får vänta på till nästa år.

"Karen's illness is also a chance for me to see into the heart madness". Vilken pappa säger så om sin dotter?

Det måste vara en iskall, känslolös varelse som inte klarar att se utanför sitt eget egocentriska jag. Repliken uttalades under läsningen av Through a Glass Darkly framförd av skådespelare från Almeida Theatre. Det ter sig för en nybörjare på Bergman som jag själv vara ett återkommande mönster i hans verk att en äldre man som tagit sig genom livet utan att lyfta blicken får tillfälle att tänka en gång extra. Så även i detta fallet.

I första anblicken tror man att det är enkelt. Han är helt enkelt egoist. Men slutsatsen är för tidigt dragen. Pappa David både känner och bryr sig mer om sin dotter än den man som troget står vid hennes sida, ständigt och mekaniskt förklarandes sin kärlek. Jag lämnade min stol på sjunde bänk med ett antal frågeställningar om rädsla för kärleken, döden och mäns kontrollbehov kontra kvinnors galenskap.

Mina förväntningar på läsningen var höga. Alla jag träffat som såg läsningen igår lyfte den högt på önskelistan över föreställningar att se i färdigt skick. Jag går med i den kören, åker hem och bokar en biljett till premiären i London om ett år. Eftersom jag hört Andrew Higgie och Jennie Worton tala om tankarna bakom denna läsning fick jag ytterligare en dimension med mig därifrån. Ett stort plus till teaterfestivalkonceptet.

Dessutom konstaterar jag på väg hem att utställningen på Raol Wallenbergs torg är ännu vackrare i mörker.

Utställningen på Raol Wallenbergs torg by night

RadioLive i Tornrummet

Idag tog jag chansen att gå på RadioLive. På väg dit gick jag vilse. Jag har ju tillbringat all min tid som en riktigt gimp i Akvariet och det är egentligen inget annat än Dramatens källarkontor. Eftersom jag var sen från början så hade jag ganska hög puls när jag väl slog mig ner med min filmkamera mitt under pågående samtal.
Efter en stunds störande närvaro med filmkameraväskans kardborreband kunde jag äntligen landa i rummet. Vackra fotöljer, dämpad belysning och varma röster sköljde min själ ren på nolltid.
Det jag fann där var ro. Och ett intressant samtal.

Maaret Koskinen, DN:s filmkritiker, professor, Bergmanforskare från den 1 juli i år innehavare av Ingmar Bergmans professur samtalade med Magnus Florin om Staden som senare blev föremål för en skön, avslappnande hörövning för de alldeles för få besökarna.

Det är ingen idé att jag försöker recensera samtalet, ni kan själva se delar av det i det första filmklippet nedan. Sedan kan du också höra Magnus Florin berätta mer om RadioLive, tanken bakom och vilka som kommer att medverka i samtal.

Samtal om Staden

Magnus Florin om RadioLive

Varför ska man lyssna på radio i ett rum då?

Festivaltrion tycker till

Sofi Säger: "Den uppsättningen - den vill jag verkligen se på en scen i Stockholm" (angående läsningen av Såsom en Spegel som ges ikväll på Lilla Scenen, Dramaten 20.00)

Staffan Straffar: "Jag måste ha varit en idiot som la den här festivalen så jag missar två viktiga matcher". (Staffan missar både Champions Leaguefinalen och kvällens landskamp mellan Sverige och Danmark).

Helenas Heta Tips: "Absolut Harriet på KulturhusTaket". (Harriet Andersson möter publiken före filmvisningen av Sommaren med Monika ikväll, start klockan 19 med mingel och DJ, Harriet kommer ca 20.30).

Frukost med Lena Endre

Imorse så var det då dags igen för frukost i restaurang Pauli tillsammans med frukostvärd Lena Endre. Hennes glada energi spred sig fort genom alla hungriga frukostmagar och en förväntan låg i luften inför vad hon tänkt förmedla till oss. Hon började med att presentera dagens festivalprogram sen gick hon raskt över till att berätta om sitt första möte med Bergman.

Det var på 80-talet då Lena medverkade i dramaserien Varuhuset. Ingmar hade sett henne på tv och erbjöd henne därefter rollen som pigan Katrin i föreställningen "Lång dags färd mot natt". Lena hade inte så många scener och hon var nervös inför sitt möte med den "stora regissören". Det som fick det hela att lossna var när han ställde frågan; Har du någon dialekt?

- jo men det har jag, ångermanländskan, svarade Lena.

Han tittade på en scen där Lena använde sin dialekt sen "visste" han resten. Han lät henne göra rollen med dialekt för han märke att det var något som skulle fungera och göra Lena trygg i rollen.

- Han hade en enorm förmåga att lyfta upp sina skådespelare och att lita på dem, säger Lena.

Vidare berättar hon om att Ingmar verkligen skapade ett heligt rum på scenen och en enorm koncentration.

- Han fick skådespelarna att inse vilket viktigt och fantastiskt yrke vi har, säger Lena.

Ingmar tyckte också det var viktigt att göra det svårt för sig när man arbetade och kom på idén att ensemblen under repetitionerna av Rummet och Tiden skulle repetera scenerna på en planka.

- Det var den roligaste tiden som jag har jobbat med honom - Han blev liksom aldrig gammal, säger Lena.

- Fast ibland blev han ju uttråkad på oss och då kallade han det att han blev förkyld - han åkte väl till Fårö kan jag tro och vilade upp sig och träffade barnbarnen, ler Lena.

Lena berättar att männen grånade lite under Bergmans år på Dramaten. Han lyfte nämligen alla kvinnor och gav dem fantastiska uppgifter. Så det där med att det inte finns några bra kvinnoroller stämde verkligen inte in så länge Bergman huserade på Dramaten.

När Lena pratar så går tiden himla fort..för fort men jag är himla glad över att jag inte försov mig imorse och hann möta denna energifyllda och begåvade skådespelerska som jag beundrat i många år.

Innan hon springer iväg på nästa uppdrag så hinner jag få ett tips på vart hon har köpt sin fina Bergmantröja som hon bär dagen till ära. Hon förklarar med yviga gestikuleringar att på Götgatsbacken i mitten, ligger ett café i hörnan, vägg i vägg med Pocketshop, inne i affären, där finns t-shirtarna att köpa!

Vad bra!

Vill man se Lena Endre "live" så ges den möjligheten klockan 18.00 ikväll på biograf Saga. Lena är nämligen där och introducerar filmen Vargtimmen.

FESTLIG FEST PÅ BERNS

Nu har det börjat, på riktigt. För nu har jag floterat med Sveriges kulturelit. Det hände i Onsdags på fashonabla Berns salonger där den fantastiska Persona bar huserar under festivalen. Då var det stort invignigspartaj. Party stassen (som tydligen inte föll alla i smaken, men vissa...) var på och fest humöret på topp. Nu kör vi!

Väl där så var stämningen en aning stel för vår smak. Jag kände mig en lite malplacerad och blev rädd. Som två räddande änglar mötte vi våra Lava kollegor Linda och Gabriella. Vi minglade runt lite, jag fick en ond blick av en äldre herre (för min klänning tror jag).Mitt redan skadade självförtroende sjönk i botten. Så jag gick till baren och min räddande ängel nr 3 dök upp; dramatiker Carl. Han gav mig en komplimang för min outfit! Jag blev lycklig och mitt självförtroende steg igen (att en så simpel line som snygg klänning kan få mig på fall är inget ni kan döma mig för...)

Efter det att jag fått mitt självförtroende tillbaka så ägde vi Berns dansgolv. Det blev macarena för hela slanten.Till slut insåg vi att det hade blivit lite väl skralt på golvet så vi drog hemåt! All in all en fabulös kväll, jag tackar alla som var där och dansade loss! För att citera Jonas Malmsjö "Fett me nice" helt enkelt!

Kvällen i bilder: Utanför Lejonkulan. Glöm inte nu på Söndag den 31 maj kl 13 och 17 Unga om Ingmar Bergman bakom baskern

Till exempel vår kära lava kollega och filmskapare Gabriella (och Adam såklart)


Kändisspott(isch) up and coming dramatikern Carl, som räddade mig från att vilja bränna min klänning på bål

Idag blir det genrep med vår exelenta Martin LejonkulaOver and out (for now) / Angelica

Läs också Lavas blogg

Det finns fler som hjälper till att blogga om festivalen. Inte bara här, utan också på sin egen blogg, skriver Lavas ungdomar om evenemang de besöker. Det går inte att ta miste på entusiasmen.

Jag ser verkligen fram emot den 31 maj när de intar det guldprydda huset med sina filmer, teaterföreställningar, utställningar, musikkompositioner och danser. Allt producerat med en nyfikenhet på vem den där Bergman egentligen var.

TeaterStudio Jens

Hejsan!

Jag och åtta andra improvisatörer utgör improvisationsteatergruppen TeaterStudio Jens som har hållt till på Lava sedan 2006.

Det var sju minuter innan vi skulle göra entré på scen och ha en föreställning på Lava. Ljuset låg mjukt på den stimmiga publiken och ytterligare 10 stolar ställdes fram i den redan överfulla lokalen. Stämningen var laddad och bananerna och digestivekexen i logen började ta slut. Någon gick runt i cirklar, andra pratade om world of warcraft, någon gick och hämtade vattenglas efter vattenglas och själv förökte jag högljudt skämta om allt. Plötsligt kom Katrin Nilsson, vår producent, in i rummet och sa att hon behövde tala lite med oss.

Sex minuter kvar. ”Dramaten har ringt och undrar om Lava och ni vill samarbeta med dem på Ingmar Bergmanfestivalen.” Två minuter kvar och vi försöker svara. 1 sekund kvar. Och så hamnade vi här, på en blogg om Ingmar Bergman Festivalen.

Vi valde att göra en film med regissören Jonatan Etzler.
Tre veckor innan inspelningen samlades vi i Oskar Palmbäcks lya på söder och brainstormade. Vem var han egentligen, den där Bergman? Vad skulle vi göra för film?

Vi kom fram till att alla skulle ta ledigt från sina jobb och i fem dagar bo och spela in filmen i ett hus i dalarna som Pär Söderlund släktforskat fram. Så vi slängde in det vi tyckte var typiskt Bergman i filmen, dvs ett dödsskrik, en präst, kvinnor, en dödende tant, en läkare, en advokat och såklart en fullblodsalkoholist. Allt utspelat i 40-talets mörka efterkrigstid.

Vi fick låna fantastisk ljus- och- ljudutrustning, kläder från dramaten, en stilig chaufför och rökmaskin. Och till manus: ett skrynkligt A4-papper som Jonatan ständigt tappade bort.

Det blev ”Mina vackra flickor” , en 22 minuter lång färgfilm i Bergmans anda.
Spana in trailern.

Mina Vackra Flickor - Trailer from Jonatan Etzler on Vimeo.

Filmvisning 31 Maj i målarsalen på Dramaten. Visas i block från 10. 00- 18.00.

/ Hanna Friman

Artistic Legacy of Ingmar Bergman - the short version

Stiftelsen Ingmar Bergman gav idag ett internationellt seminarium som började med en paneldebatt om Bergmans konstnärliga betydelse över olika medier.

I panelen satt Andrew Higgie, film- och teaterproducent, Through a Glass Darkly (2009), Ivo van Hove, teaterregissör, Viskningar och rop (2009), Kristian Petri, filmregissör och författare
Staffan Valdemar Holm, teaterregissör och konstnärlig ledare för Ingmar Bergman International Theatre Festival och Jennie Worton, dramaturg, Through a Glass Darkly (2009).
Moderator var Stephen Farran-Lee, förläggare och journalist.

Samtalet rörde sig om vad vi gör, får och kan göra med Bergmans verk. Det talades också om hur man ska förhålla sig till teater kontra film och hur dessa två medier kan korsas. Naturligtvis behandlades också vad som skiljer Bergman från andra och vad som är specifikt i hans arbete.

Andrew Higgie och Ivo van Hove som båda för tillfället arbetar med Bergmans texter talade om hur svårt det varit att få rättigheterna till texterna. Higgie lät göra gällande att det var tack vare Cate Blanches charm och 2 års tjatande som Bergman slutligen gav med sig och gav Almeida Theatre rättigheterna till manuset.

Ivo van Hove tittar avundsjukt på Higgie och klargör att han också försökt få rättigheterna till Såsom i en spegel men utan framgång.
- Och nu måste jag vänta tills ni är klara med er produktion, tillägger Ivo aningen sarkastiskt.

Men får man verkligen göra vad som helst med Bergmans material? Han höll som sagt ganska hårt i rättigheterna.
- Bergman knows the theatre people, he knew that most of us would fuck up, säger Staffan Valdemar Holm och skrattar.
Andrew Higgie som jobbat I två år med att få rättigheterna till “Såsom i en spegel” berättar att de fått veta varför de fått nej. Bergmans första anledning är att manusen är daterade. Men det är alla överens om att inte hålla med om. Det går, men man måste göra det rätt, det vill säga göra det till sitt eget.

Konsten är att inte göra en remake av det material som tidigare gjorts av upphovsmakaren själv utan att förvalta hans genialitet genom att göra texten till sin egen.
- Jag läser texten och försöker förstå vad den verkligen handlar om, sen gör jag det till mitt eget, säger van Hove.

Att arbeta med Bergmans material är ett stort ansvar under frihet. Och det var ingen felskrivning. Alla i panelen är överens om att det gäller att transfomera de till sig själv och sin nutid, inte att modernisera. Det speciella med Bergmans verk är det fullkomligt personliga som samtidigt är fullkomligt universellt. Bergmans manus liknar ingenting annat någon i panelen sett. Viskningar och rop var till exempel skrivet mer som ett brev än ett manus. Ett brev med en fråga ställd till ensemblen:
”Jag har en vision om… är det möjligt att göra det?”

Kristian Petri talar om ”Det sjunde inseglet” och att det krävs en skicklig konstnär för att komma undan med schackscenen.
- ”Jag är döden” säger en röst och så står där en kille i en löjlig huva.

Klart står i alla fall att det finns en stor efterfrågan på att låta Bergmans verk utvecklas. Över 60 produktioner har gjorts på scen sedan Bergman lämnade jordelivet. Att filmerna kan bli teater och teaterpjäserna kan bli teater verkar det finnas konsensus om.

"Festivaltrion tycker till"

Vi har kommit på den roliga (hoppas vi) idén att låta tre stycken personer ur vårt festivalteam tycka till varje dag om något som rör festivalen.

Sofi Lerström (bitr konstnärlig ledare/festivalchef) säger...
Helena Seths (evenemangsansvarig) heta tips...
Staffan Valdemar Holm (konstnärlig ledare) straffar/sågar...

Här är dagens alster från den eminenta trion!



Sofi säger:
"Vilken kanonstart"

Staffan straffar:
"Det var en jävla massa fula typer i publiken igår som fick sig en välförtjänt käftsmäll".

Helenas heta tips:
"Jag rekommenderar att man går och ser Psykologer tittar på: Bergman och Enskilda samtal ur dagens program".

Frukost med Jonas Malmsjö

Festivalens första frukostsamtal inleddes av skådespelaren Jonas Malmsjö som är dagens festivalvärd. Det var alldeles magiskt att få sätta sig ner i den vackra och rofyllda restaurangen och inta sin frukost och samtidigt höra Jonas Malmsjö berätta små historier och anekdoter ur sina yrkesår tillsammans med Ingmar Bergman.

Han berättade engagerande och öppenhjärtligt om sina minnen av Ingmar.

- Han är förmodligen den roligaste människa som jag har träffat och han var också den mest nyfikna och ställde alltid frågor.

Hans första möte med Ingmar var i föreställningen En Vintersaga där Jonas var figurant (statist). Jonas som gärna pratar mycket fick då två väl valda ord av Ingmar som löd "Håll käften".

- När Ingmar säger så då är det bäst att hålla tyst, skrattar Jonas men betonar att Ingmar främst handlar om ömhet och ett stort hjärta.

Jonas Malmsjö hann arbeta tillsammans med Ingmar Bergman under fem års tid, bland annat i föreställningen Spöksonaten på Dramaten där Ingmar Bergman stod för regin och Jonas hade rollen som studenten.

Vi undrar vilket som blir hans favoritevenemang för dagen och han tipsar oss om Läsning: Så som i en spegel på lilla scenen kl 18.00.

Festivalpremiären blev en succé

Dag två på festivalen med regn som strilar ner utanför fönstret. Vi är lite trötta men otroligt nöjda efter gårdagens succépremiär!

Marie Louise Ekman klippte bandet på Dramatens trappa och alla gäster blev välkomnade in i stora foajén där Romeo och Juliakören bjöd på vacker sång. Sedan blev det snittar och champagne i Marmorfoajén ackompanjerat av vacker musik ur Persona Resonans.

Vi blev sedan alldeles tagna på sängen av den starka föreställningen "Viskningar och Rop". Den träffade en rakt i hjärtat och maggropen och blev en omtumlande och annorlunda teaterupplevelse.

Kvällen fortsatte sedan med gala och glamour på Berns salonger. Det bjöds på vin och Sushi och i djbåset rockade Jonas Malmsjö, Rebecka Hemse och Torkel Petersson loss och spelade musik till alla dans och festsugna festivalgästers glädje. Men som man brukar säga; "Det är ju en dag i morgon också" så vid midnatt "flydde" vi galan och tog glasskorna med oss, somnade sött och drömde nog en och annan bubblig champagnedröm.

Invigningsgala

Invigningsgala, originally uploaded by Bergmanfestival.

Just nu har vi lite champange och snittar i magen, har just lyssnat
till delar ur Persona Resonans och Romeo och Juliakören.
Marmorfoajen är fylld av hundratals förväntansfulla människor.
Snart börjar föreställningen.

Hälsningar,
Mona och Lotta

Bergmanfilm mitt på dagen blev en riktig höjdare

Nu är vi ute i verkligheten igen efter att i 1 1/2 timme ha njutit av Bergmans "Smultronstället" på biograf Saga. Vi var en liten skara som skönt gled ner i fotöljerna och jag måste medge att det kändes ganska så OK att smita in i mörkret mitt på ljusa dagen och få den lyxen att se Bergman på BIO för det har jag faktiskt inte gjort tidigare - utan jag har bara sett filmerna på tv och vilken skillnad i upplevelse! Filmen i sig var ju jättefin och gripande och lätt att ta till sig och det förstärktes ytterligare av att få hela biokänslan, dock utan prasselgodispåse denna gång.

Nu vill jag genast gå och se resten av alla filmer som visas under festivaldagarna men inser att jag nog är lite för tidsoptimistisk med tanke på alla andra spännande event som jag ska hinna ta del av och berätta om. Det är en himla tur att vi är två stycken som bevakar för då kan vi vara på olika håll vissa dagar och täcka upp så mycket som vi bara hinner!

Förresten; Kanske att vi kan ta oss till Saga en gång till...inte bara för filmernas skull utan även för Micke som arbetar på Saga i kassan. Han välkomnar oss mer än gärna. Honom fick vi en härlig pratstund med både innan och efter filmvisningen.

Nu ska vi ladda vidare för den stora premiären i kväll på stora scenen av "Viskningar och Rop" och sedan en galet rolig galakväll på Berns salonger som vi självklart berättar mer om sedan.

Med förhoppning om en fortsatt härlig festival med massor av intryck, uttryck och gemenskap!

Smultronstället

Smultronstället, originally uploaded by Bergmanfestival.

Gå på bio mitt på dagen är inte så dumt. Det här är Lotta, min
vapendragare.
Det är vi och ca 20 personer till som tagit sig hit för att se en av
Ingmar Bergmans bästa filmer. Micke i biljettkassan tog emot oss med
ett leende och nu har SF smygstartat festivalen.

Nu har vi laddat och riggat klart, the show must begin.

Filmkameran är laddad, digitalkameran är laddad, mobiltelefonerna är laddade, och vi är... laddade. Ikväll smäller det, festivalen drar igång.
Jag och Lotta är beredda att gå ut och bevaka och dokumentera. Bloggen är riggad för att du ska kunna hänga med i vad som händer genom bilder, filmklipp och texter.

Eftersom SF smygstartar festivalen genom att visa Smultronstället klockan 12.15 och 18.00 samt Skammen kl 15.00 och 20.45 så vill inte vi vara sämre. Vi går alltså på bio idag. Och sen berättar vi hur det var.

Ikväll går vi på invigningen och premiären av Viskningar och rop, eller Kreten en Gefluister som den heter på originalspråk. Jag konstaterar lättat att den är textad på svenska och engelska.

Nu kommer det garanterat inte vara glest mellan inläggen här, så: på återseende.

Imorgon 22.00 är det dags för...

...på Berns i Berzelii Park, Stockholm.

Björn Granath gästade Sturegallerian

Idag gästade skådespelaren Björn Granath Bergmanfestivalens nya festivalhörna i Sturegallerian. Han tog tillfället i akt att läsa högt ur boken "Sanningslekar" av Erland Josephson och pratade varmt om festivalen som startar imorgon onsdag.

I Sturegallerian kan du hämta festivalprogram/kalendarier och övriga broschyrer där det står om allt som händer under festivalen och om du nu missade Björn idag så får du en ny chans på torsdag då Elin Klinga kommer att besöka festivalhörnan klockan tolv.

Festivalhörnan huserar i Sturegallerian till söndagen den 31 maj med undantag för fredag då det är stängt.

Vi ses på festivalen!

Unga om Bergman - Bergman bakom baskern, av Angelica Herger

Gud va spännande!
Jag har aldrig bloggat förut, har aldrig känt att jag borde.
Jag har ingen lust att berätta tråkiga detaljer om mitt liv och lägga upp dagensoutfit bilder.
Men nu! Nu har jag faktiskt något att berätta om, det ni. Jag ska nämligen göra dramatendebut! Vid 21 års ålder, inte illa va? Och hur gör man det då? På Ingmar Bergmanfestivalen såklart!
Jag heter Angelica Herger och är skådespelerska/regissör/koregraf/dramatiker bakom föreställningen "Unga om Ingmar - Bergman bakom baskern" tillsammans med Adam Gardelin.
Vi spelar på Lejon kulan den 31 Maj, under den såkallade Lavadagen.

Angelica Herger

Adam Gardelin

Lava är kulturhusets ungdomsverksamhet för ung kultur, som samarbetar med Dramaten under festivalen. Riktigt kul. Fint initiativ av Dramaten att öppna upp sina tunga guldbeklädda dörrar för oss unga oetablerade konstnärer. För vi har verkligen känt oss välkomna här. Jag var först rädd att alla skulle vara så fiiiiina och så men alla har verkligen varit grymt trevliga.

Allt startade i slutet av förra året, Katrin Nilsson, producent på Lava frågade oss (alltså mig och Adam) om vi ville göra något på Bergman festivalen. Vi sa JA! Sen satte våra hjärnor igång...vad ska vi göra? Vad vet vi om Ingmar Bergman? Inte särskilt mycket. Så jag gick med raska steg in på stadsbiblioteket och lånade både böcker och filmer om och av honom. Sen läste jag och tittade. Jag fick verkligen en eye opener. Den bild av Ingmar Bergman jag fick passade verkligen inte in på demonregissörmyten. Då blev jag ännu mer pepp på att skriva. Sen skrev vi och skrev och skrev. Till sist blev det färdigt.

Vi bestämde oss för ett samtal, ett samtal om Ingmar från ett ungt perspektiv.
Vad innebär det!? Ja, ta reda på det, kom den 31 Maj kl 13 eller 17 till lejon kulan och se "Unga om Ingmar- Bergman bakom baskern. Ni kommer inte att ångra er!

Nu startar festivalen på Onsdag, mycket ska hinnas med. Kommer jag klara det? Vi får se...

Over and out (for now) / Angelica Herger

Händer grejer!

I min mailbox ligger just nu ett blogginlägg från Angelica Herger, en av de unga nya teatertalangerna som kommer att få chansen att göra debut på Dramaten under festivalen. Du kommer alldeles strax få läsa vad hon skriver, det blir nästa inlägg.

Det händer grejer nu, som sig bör. Det är ju så att det är redan i morgon vi slår upp portarna och inviger festivalen. Idag klockan 12 i Sturegallerian har ni chansen att skaffa ert kalendarie direkt ur händerna på Björn Granath - en av våra festivalvärdar.

Här på bloggen kommer det också börja hända grejer. Från och med idag kommer det att dyka upp nya grejer här som vi kommer att använda för att få den här bloggen till en levande festivalblogg. Vi kommer att rapportera i text, bild och film så att du som följer bloggen kan ha en god bild av vad som pågår på Dramaten med omnejd.

Nu!

Barhäng

Festivalkvällarna 28/5-5/6 är det barhäng i Persona Bar, i Katthavet på Berns, 21-03. Eftersnack om dagens föreställningar och evenemang, valda delar av Dramatens ensemble varvas med gäst-DJ's bakom skivspelarna. Släpp demonerna lösa!

Öppna upp och bjud in

Igår invigdes fotoutställningen på Raol Wallenbergs torg. Festivaltältet öppnades också. Från och med nu kan man alltså köpa sina biljetter där på torget.

Jag som är inhoppad här på slutet i organsiationen och bara varit en vanlig betraktare av Dramaten älskar själva idén om att Dramatens festival flyttar ut på stan. Dessutom provar vi på att flytta ut på nätet. Med försiktiga steg Twittrar vi och Facebookar, inte helt enligt konstens alla regler, men en början i alla fall. Nu har Bergmanfestivalen också fått en YouTube-kanal som vi kommer att använda under festivalen för att kommunicera vad som händer. Under festivalveckorna kommer några av festivalvärdarna att blogga på Dramatenbloggen.

Vad betyder det här för teatern? Det finns en oro bland vissa för att den fina kulturen ska urholkas om Dramaten öppnar upp och drar ut bland folket. Det går att förstå oron för att den klassiska kulturen ska drunkna i bruset. Samtidigt möts vi av många människor som är uppriktigt glada över att det verkar pågå en förändring. Människor som tidigare inte känt sig välkomna har börjat se på Dramaten med nya, lite mer nyfikna ögon.

Det råder väl ingen större tvekan om att det är viktigt att bevara vårt arv och vår historia. Samtidigt måste man ju ställa sig frågan för vem man gör det, varför man gör det och vilka proportioner det måste ha?

Teaterteaterteaterteater!

Bergmanfestivalen i ett nötskal.

Jonas!

Jonas Malmsjö är festival- och frukostvärd den 28 maj, i 9.00-10.00 i Restaurang Pauli. Kom!

Eraritjari..?

Tungvrickning med Heiner Goebbels Eraritjaritjaka – ett av festivalens absoluta måsten! (Fler filmer finns på YouTube)

Julia!

Julia Dufvenius är en av våra festival- och frukostvärdar. Träffa henne på Restaurang Pauli den 31 maj mellan 9.00-10.00!

Filmstudio

Studion i Dramatenhuset...

Fett mycket teater!

En av våra filmer. Fler finns redan på YouTube. (Vi jobbar på den tekniska kvaliteten fortfarande) Skicka vidare till kompisar! Stort tack till Jonas Malmsjö och alla andra medverkande skådespelare!

FESTIVALTÄLTET!

Tältet är på plats. Med en fin "Dramatenfasad" mot Berzelii park! Snart drar festivalen igång. Evenemangsbiljetterna börjar ta slut på sina håll och några av föreställningarna är det stort sug efter märker vi. Köp biljett nu - imorgon kan det vara för sent!