Le Grand Final!

Marmorfoajén Jag i rött!

Vilket avslutningsparty det blev igår på sista festivaldagen. Efter konserten samlades alla i Marmorfoajén för dans, dryck och mingel.

Idag känner jag mig otroligt nöjd och så klart lite trött efter tio intensiva dagar i festivalens tecken. Jag och Mona som bevakat alla festivaldagar återkommer nog en sista gång hit för ett par avslutande rader och tankar.

Tills dess...Ha en härlig söndag allihopa!

Konsert - Lykke Li och CocoRosie

Sista festivaldagen igår med grymt bra konsert på stora scenen.Festivalpubliken var verkligen i feststämning. Lykke Li bjöd på rivig musik medan CocoRosie bjöd på det mer lugna!

Kika på det korta klippet från Lykke Lis framträdande. (Tyvärr lite suddigt). Satt högst upp på tredje raden med svindel och försökte fånga lite i alla fall. Kort klipp från CocoRosie här.

Obama Victory Speech Project

Tanja Lorentzon

Vilken genial idé att låta skådespelare från olika delar av världen tolka Barack Obamas segertal utifrån sina egna ideér och tankar.

Det var en upplevelse som heter duga och så annorlunda att få höra hur hans tal kom till liv!

Det var korta scener på ca 20 minuter och Tanja Lorentzon inledde på svenska. Hon spelade Paris Hilton och hade sina små (låtsas) hundar med sig på scen. Det var grymt kul - tänk er talet i Paris Hilton tappning - Succé! Sedan följde fler olika typer av scener, vissa riktigt humoristiska medan andra hade en mer allvarlig ton - som när en kvinna stod mitt på scen och "posade" som frihetsgudinnan med en Coca cola flaska i den uppsträckta handen. (And Coke shall set us free, min tolkning..). Eller mannen med en trumma på ryggen som talar till Presidenten om hur hans liv ter sig "in the corner of the world", den lilla människan som bär något stort inom sig.

Allt avslutas av att en man gör talet på Hebreiska. Jag förstår såklart inte orden men det låter vackert och jag vet ju vad det är för text han sänder ut.

Han säger att meningen Yes we can är samma sak som tre Ja. Yes för ja, We (franska) oui =ja och can betyder ja på Hebreiska. Fint!

Vilket härligt sätt att avsluta festivalen på! Om man inte räknar med konserten på kvällen som jag återberättar sedan.

Lunch med Marie-Louise Ekman

Var i Marmorfoajén för en lunch idag med Marie-Louise Ekman och hon berättade kort om sig själv och om Dramaten som arbetsplats och vad det finns för planer för "huset" framöver. Hon tillträdde i Januari 2009 som chef. Hon beskriver sig själv som en förändrare till skillnad från en förvaltare. Hon talar om att samhället idag vilar på alla dessa eldsjälar som tror på något och bidrar. Med all respekt för pengars värde, men har man ingen idé så hjälper det inte med pengar.

Hon talar om personalstyrkan på Dramaten som hon tycker är makalös. De arbetar hårt och hon ser ett ständigt förändringsarbete på Dramaten. Det krävs att man är många i en rörelse - Man kan inte göra jobbet själv. Förändringar gör man tillsammans. Man ska göra konstnärliga vinser här i huset för då blir det också en ekonomisk vinst. Dramaten har också väldigt många olika hantverksgrupper och det är viktigt att man odlar denna kunskap som finns.

En kvinna i publiken tycker inte att Bergmanfestivalens närvaro synts så mycket i media och hon efterfrågar mer information kring festivalen i form av fler artiklar och intervjuer. Marie-Louise svarar att man inte kan förlita sig på media för idag har papperstidningarna en kris och hon talar om vikten av att ständigt förnya sig och ett sätt är att komma ut mer via internet.

Dramaten är statsunderstödda till skillnad från Stadsteatern som ständigt lever under ett hot - De är kommunala och måste alltid dra in pengar för att överleva. Dramaten har inte det bekymret. Oavsett om det inte är fulla hus så får Dramaten ändå sina anslag. Hon tycker det är mycket viktigt att tänka på hur Dramaten profilerar sig. Det ska inte handla om bildning för att kunna komma hit eller ha en speciell stämpel - man måste arbeta så att ung som gammal känner sig välkommen. Hon säger att vi nu befinner oss i en stor brytningstid där två linjer möts. Hon kommer in på internet och att många idag går ut på webben för att söka information och ta reda på saker. De ska utveckla sin hemsida ännu mer framöver och bli ett tydligt fönster mot världen och till årsskiftet är det tänkt att ett nytt biljettsystem ska finnas på internet där man kan boka och även bestämma vart i salongen man vill sitta. Det kan man tyvärr inte i dagsläget.

Hon talar också om alla viktiga kringverksamheter i huset som luncher, möten, musikaliska händelser etc. De måste finnas så verksamheten inte bara är knuten till de "färdiga" föreställningarna

I höst kommer det ges möjligheter till att exempelvis gå på öppna repetitioner av Höstsonaten. (premiär i november) Det är något som har uppskattats mycket av besökarna. Nu kommer också barn och ungdomsverksamheten flytta över helt till Elverket och starta upp verksamheten ordentligt där. den exprimentella teatern flyttar då till Tornrummet, Målarsalen och Lejonkulan.

Någon i publiken efterfrågar att ta in mer musikteater på Dramaten och det är något som nu diskuteras enligt Marie-Louise.

Vad är kvalitét inom teatern frågar någon och hon svarar att det handlar om en yrkesskicklighet som är identifierbar. Det ska finnas en skicklighet hos skådespelarna och hon är grymt imponerad av kvalitén hos skådespelarna som medverkade i gästspelen under Bergmanfestivalen.

En kvinna som är utbildad skådespelare från teaterhögskolan tycker att Dramaten har höga murar som det är svårt att tränga igenom. Det finns många yrkesutbildade som gärna skulle vilja samarbeta med Dramaten men de känner att det är svårt. Hela teatersverige är stängt säger kvinnan. Marie-Louise replikerar att det förs samtal om detta och att det finns ett mål att ha 50 anställda plus 50 frilans skådespelare på Dramaten. Hon tycker vidare att auditions är ett bra sätt att hitta nya okända förmågor och ett bra sätt att pröva men då måste man också ha en bra framförhållning.

Jag tycker hela diskussionen var mycket intressant och kul att få möta Marie-Louise Ekman och höra om hennes tankar och planer för Dramaten.

Festivalens sista dag idag! Passa på att gå på något evenemang. Dagens scema finner du här; http://www.bergmanfestival.com/

Öppna repetitioner: Scener ur ett äktenskap

Efter en härlig frukost imorse "for" jag vidare mot Dramatens lilla scen för att se Öppna repetitioner av Scener ur ett äktenskap med Livia Millhagen och Jonas Karlsson i rollerna. Det var alldeles fullt i publiken och regissören Stefan Larsson introducerade oss till konceptet att bjuda in en publik mitt under rådande repetitionsperiod.

Han förklarar att det är onaturligt att ha betraktare under en repetition och att det är storslaget av skådespelarna att ställa upp och det håller jag verkligen med om.

Jag har aldrig sett en öppen repetition tidigare och det var mycket spännande. De visade upp två olika scener och sedan samtalade vi om det tillsammans - Ensemblen och publiken. Även om de bara är i startgroparna av sitt repeterande så måste jag säga att de var mycket proffsiga och en stund glömde jag bort att det faktiskt var en repetition. (De har repat i ca 4 veckor) Jag undrar så klart om det verkligen är så som de visade idag? För självklart så blir det en annan sak när det finns en inbjuden publik med. Öppen repetition men med ett litet frågetecken på "öppen"? Den är öppen på så sätt att man bjuds in att deltaga men det blir ändå som att se ett litet kort utdrag ur en "klar" föreställning. Det är de tankar som jag bär med mig nu och det ska bli kul att se det alldeles färdiga resultatet i augusti då föreställningen har premär.

Frukost med Maria Bonnevie och Nadja Weiss

Jag har tyvärr missat ett par frukostar med festivalvärdarna denna vecka men nu fick jag äntligen slå mig ner i restaurang Pauli igen och lyssna till när Maria Bonnevie ( dagens värd ) och Nadja Weiss samtalade om Ingmar Bergman.

Maria och Najda arbetade tillsammans i föreställningen Yvonne, prinsessa av Burgund som spelades på Dramatens lilla scen och där Bergman stod för regin. Maria gick på scenskolan då och gjorde sin praktik i den här föreställningen. Det var på den vägen som Maria kom till Dramaten. Nadja hade rollen som Yvonne.

Nadja och Maria berättar om hur Ingmar lade sig i allt och hade ett skarpt öga för alla detaljer.

- Om man hade en finne så såg Ingmar det direkt, säger Maria och skrattar.

- Och man var aldrig sen till en repetition, det vågade man inte och de var också ganska så skönt att det var så, för att slippa stressen, fortsätter Maria.

Båda två kan intyga att Bergman var otrolig på att skapa en magi och ett "eget rum" när man arbetade med honom. De hade dessutom en enorm respekt för honom. Han hade ju sin ilska som de tror tog sig uttryck på grund av hans perfektionistiska läggning och att han ville ha kontroll på allt.

Han ställde höga krav på sig själv och då även på dem som fanns runtomkring honom.

Om man hamnde i ett bråk med honom så redde man ut det fort och Erland Josephson var en sådan person som kunde gå in och verkligen lätta upp stämningen och skapa en slags kontrast gentemot Ingmars ilska.

- På det sättet var Ingmar och Erland perfekta ihop, säger Nadja.

Något som Nadja och Maria trycker på var att människor faktiskt var rädda för honom. Varför denna rädsla infann sig har de båda svårt att svara på. Det bara var så.

När Maria arbetade med Bergman för radioteatern så hade hon och Bergman en kontrovers och strax efter så skriver Bergman något på en liten lapp som han knycklar ihop och skjuter över till henne. När hon vecklar upp den så ser hon ett litet rött hjärta inuti. Det tyckte hon var en fin gest.

De får frågan vilka som är deras Bergmanfavoriter på film och teater och båda säger unisont; Filmen Fanny och Alexander för den har alla delar i sig av glädje, hat, rädslor, humor, gud och djävulen.

Maria berättar att hon brukar se filmen varje jul. När det kommer till teaterföreställningar så har Nadja "Lång dags färd mot natt" och "Ett dockhem" som sina favoriter och Maria tycker att föreställningen "Rummet och tiden" var helt otrolig.

De saknar båda Ingmar och Nadja säger att huset (Dramaten) har haft sorg länge nu sedan han gick bort. Någon frågar om han någonsin gick på Stadsteatern för att titta på föreställningar men Nadja tror inte att han gjorde det. Han gillade att hålla till på ungefär samma ställen.

- Det här var hans hem, säger Nadja och syftar på Dramaten.

Maria har varit borta från Dramaten i ca tre år nu. Hon har bott i Norge och spelat i föreställningen Brand av Henrik Ibsen men kommer tillbaka till Dramaten i höst för att medverka i föreställningen Höstsonaten (premiär i november) vilket hon tycker ska bli mycket roligt.

Ur dagens program rekommenderar Nadja att man ska gå och se repetitionerna av Scener ur ett äktenskap med Livia Millhagen och Jonas Karlsson.

Föreställningen "Kvartett" på Elverket

"Jag sätter upp många speglar så jag kan se dig dö i pluralis", en replik från föreställningen "Kvartett" som jag sett idag på Elverket. Vilken text! Det var den stora behållningen från den här teaterkvällen. (Den spelades på tyska men textades till svenska).

Den bygger på Choderlos De Laclos berömda sedeskildring från 1700-talet, Les liaisons dangereuses och det kom också en film med samma namn 1988 med Glenn Close, Michelle Pfeiffer och John Malkovich i huvudrollerna. Jag blir glatt överraskad över detta eftersom det är en av mina favoritfilmer.

På scen rör sig Greve Valmont och markisinnan de Merteuil runt varandra, de byter roller - Ibland är hon mannen och han är kvinnan. Lite förvirrande till en början men jag försöker hänga med.

Föreställningen är laddad med mycket erotik och kärlek. De för ett ändlöst ordkrig (lika ändlöst som bordet vi ser på scenen) med varandra, retas, eggar och förstör för varandra.

Scenografin är sparsmakad med ett bord, (det långa och ändlösa) två stolar och en stege som används kort i en sekvens.

En annorlunda föreställning med grymt bra text och begåvade skådespelare.

Godnatt!

Filmad Teater - Sista skriket

Jag har sett filmad teater "Sista skriket" med introduktion av Björn Granath som är dagens festivalvärd.
Sista skriket är en enaktare som Ingmar Bergman skrev istället för ett föredrag som han förväntades hålla när svensk film fyllde 100 år. Den hade premiär 1993 på Filmhuset i Stockholm och handlar om Georg af Clerker som blir utslängd ur filmvärlden och på sina bara knän kommer till filmbolagsdirektör Charles Magnussons kontor för att få chansen att arbeta igen. (Se även Monas inlägg om det nedan).
Den var mycket kul att se, och vilka skådespelarprestationer av Björn Granath och Ingvar Kjellson.
Nu ska jag strax gå och se på föreställningen Kvartett på Elverket vilket jag verkligen ser framemot - Berättar om det lite senare!

Seminarium - Theatre Vidy - Lausanne, prototype for the future?

Barbara Suthoff

Jag ska försöka mig på att återge eftermiddagens seminarium så gott jag kan. Det var Barbara Suthoff från Theatre Vidy-Lausanne som kommit för att prata om nya sätt att producera teater på. Jag ska erkänna att ämnet inte hör till något som jag tidigare är speciellt bekant med så när hon började berätta om bakgrunden till ämnet försökte jag hänga med så långt det var möjligt.

I korta drag handlar det om ett helt annat sätt "att göra teater på". Man säljer teaterproduktioner på de internationella teaterscenerna. Man använder sig av samproducenter i Europa och det viktiga i arbetet är att bygga upp och behålla relationer och alltid vara på plats för att synas för ev. samarbetspartners. Det finns alltså inget organiserat system för hur man hittar sin samarbetspartners utan man nätverkar och håller sig framme. De använder sig inte av sponsorer alls - dock så har alltid samarbetspartnern första "tjing" på premiären och nämns överallt där föreställningen finns. De turnerar väldigt mycket och kan så att säga vara på fler ställen samtidigt. På teatern i Lausanne spelas det också alltid någon föreställning så det blir en stor spridning och ett brett utbud. De kan också hålla sina biljettpriser låga. Det som är unikt att det är en liten teater och en liten stad men ändå så kommer pengarna från stadens invånare i Lausanne. Att det är en liten stad skulle man kunna tro betyder små produktioner men det är precis tvärtom, med stora produktioner. Förra säsongen nämner hon att de var och turnerade i 17 länder totalt.

Staffan Valdemar Holm flikar in att det behövs mer mångfald i Sverige och någonting som bryter av det system som råder på Dramaten och i övriga teaterhus i Sverige. Dramaten har problemet att om de blir inbjudna från femton ställen att komma och gästspela så kan de bara tacka ja till två. Det beror dels på att skådespelarna är uppbundna och inte så lätt kan komma loss.

I finanskrisens spår tror hon det är viktigt att tänka annorlunda och verkligen granska om dagens teater kan fortsätta att fungera som den gör? Finns det kanske andra finansiella modeller som inte innebär statlig inblandning? Kan Theatre Vidy fungera som en tänkbar lösning för framtiden?

Avslutningsvis; Ett intressant ämne som säkert förtjänar mer uppmärksamhet än det här inlägget kan bjuda på men jag hoppas det har gett en liten inblick i diskussionen åtminstone.

Bergman Island

Började min festivaldag idag med att se dokumentären Bergman Island av Marie Nyreröd (SVT). Jag har sett den på tv en gång tidigare men det var bra att friska upp minnet litegranna.

Ingmar Bergman berättar om sin barndom, sitt yrkesliv, sina äktenskap, barn, kärleken till Fårö och om sina demoner som han tampats med hela livet. Klipp visas bland annat från filmerna Persona, Sjunde inseglet, Smultronstället, Fanny och Alexander och andra små intressanta inslag från hans yrkesliv. Vi får se mycket av hans hem på Fårö och hans egna biograf.

Det är en tillgänglig film som ger en intressant bild av Bergman och jag kommer på mig själv att flera gånger nicka instämmande till saker han berättar om. Bland annat hans "svaghet" för tickande klockor som han också haft med i många av sina filmer. (Jag är också ett stort fan av dem.)

För er som vill se filmen så har ni chansen redan imorgon den 4/6 klockan 13.30 och den 5/6 klockan 12.00 i Målarsalen. Båda visningarna har engelsk textning.

Nu ska jag återgå till lite officework innan det är dax igen för ett seminarium klockan 16.00, om nya sätt att producera teater - återkommer om det senare i bloggen.

Ha en fin festivaldag!

Två "festival"flugor i en smäll

Göran Wassberg

Innan jag sprang hem för dagen idag så hann jag med två till spännande festivalpunkter. Först var jag på Seminariet: Bergmans Fårö på Målarsalen. Det var filmvisning och diskussion efteråt. Jag hann se filmen som är gjord av Ingmar Bergman och hur han belyser Fåröbornas liv på ön 1969. Det var en genuin film som bestod i att Ingmar intervjuade olika människor på ön. Bland annat öns bibliotikarie, komministern, en bonde och en kvinna på postkontoret. Jag hann som sagt inte stanna för den intressanta efterföljande diskussionen för jag ville hinna närvara på den Guidade turen; Bergmans Dramaten. Visningen började på Lejonkulan där vi fick lyssna till när Dramatens Scenograf Göran Wassberg berätta om sina yrkesår då han samarbetat tätt ihop med Bergman. Han berättade engagerat hur det var att sitta i långa jobbsamtal på telefon med Bergman då han ju oftast befann sig på Fårö. Göran betonar att han och Ingmar var väldigt olika på nästan allt men när det gällde det konstnärliga så var de på exakt samma nivå och förstod varandra. Göran betonar mer än en gång att det verkligen var roliga och härliga år.

Han visar exempel på sina skisser och modeller från bland annat föreställningarna "Gengångare" och"Backanterna". De små figurerna nedan var Ingmar särskilt förtjust i. Skiss

Det var en snabb genomgång men inspirerande - Sedan gick vi vidare med guiden till Marmorsalen där hon berättade kort om målningarna i taket av Carl Larsson och vi avslutade visningen vid garderoben precis utanför ingången till Bergmans loge som idag används av inspicienterna på teatern. Dock finns fortfarande Ingmars namnskylt kvar på dörren som vi gick in och tog en snabbtitt på. Visningen blev lite förkortad tyvärr - Guiden hade velat visa oss Ingmars favoritplats inne i teatersalongen men de repeterade för fullt där inne så vi fick nöja oss med att bara höra lite kort om hur Ingmar alltid satt på samma ställe i salongen, dvs på andra raden närmast ingångsdörren.

När jag gick de många trappstegen ner mot utgången slog det mig hur det här huset verkligen andas historia och hur alla berättelser från långt tillbaka känns så väldigt nära fastän jag inte alls var med på "den tiden" men jag önskar så att jag vore...

Dokumentär - The Imagemaker

Jag har sett dokumentären The Imagemaker som är gjord av Bengt Wanselius. Det är ett filmdokument som visar "Ingmar Bergman at work". Filmen har visats en gång tidigare på Bergmanveckan förra året.
Den visar unikt material från inspelningen av Bildmakarna och återigen får jag se Ingmar i sin yrkesroll men även lite kring hans privatperson - Hur han interagerar med skådespelarna och övrig inspelningspersonal.

En regnig dag som denna passar det utmärkt att välja ut något evenemang ur festivalschemat och jag rekommenderar den filmade teatern av Bildmakarna (TV-produktion från SVT) klockan 19.30 - 21.40 ikväll i Målarsalen med Introduktion av PO Enquist och Elin Klinga. För mer information om det gå hit.

Eller varför inte slå sig ner i Tornrummet klockan 20.00 - 22.00 och lyssna på Rosmersholm, radioteater av Henrik Ibsen i radiobearbetning av Ingmar Bergman och regi av Gunnel Lindblom.

Filmad teater: Ur Gengångare och Maria Stuart

Nu har jag varit på ännu ett seminarium i Målarsalen. Denna gång bjöds det på filmad teater av Bengt Wanselius som också introducerade det hela. Vi fick se inspelat material av föreställningarna Maria Stuart och Gengångare som visats på Dramaten år 2000 och 2002 där Ingmar Bergman stod för regin. Pernilla August var med i båda dessa föreställningar och var också närvarande på dagens visning.
Det som gav det hela en extra dimension var att vi först fick se valda scener ur ovannämnda pjäser men sen hade Bengt Wanselius låtit kameran rulla och då också fångat filmmaterial när Ingmar arbetar "off stage" med sina skådespelare. Ett autentiskt material som först visar hur han elva på kvällen efter en lång dags repetitioner pressar sin ensemble att plötsligt börja ta foton för en affisch. Det är mycket kul att se en trött Pernilla August som försöker hålla tillbaka sin irritation över den sena timmen och en lika trött Lena Endre. Många skratt fyller upp Målarsalen vill jag lova och sedan får vi se hur han i pjäsen Gengångare hjälper Pernilla, Jan Malmsjö och Jonas Malmsjö när de repeterar. Detta material har tidigare inte visats för någon och för Pernilla är det också första gången hon ser det och även hon skrattar gott vid minnet.

Det är rörande och känns som en stor ynnest att en solig eftermiddag få sitta inne i Målarsalen och lyssna till när Pernilla och Bengt berättar om mannen Ingmar Bergman. De pratar om honom med stor ömhet, respekt och med mycket humor. Jag tycker det känns som om jag också förstår Bergman lite bättre efter att ha sett dessa korta filmsekvenser av guldkornsmaterial men ska inte på något sätt påstå att jag vet, bara att min bild klarnat lite!

Som extra grädde på moset så är ju också Pernilla en av mina topp favoritskådespelerskor och jag är glad att jag för första gången får se henne "live" och lyssna till hennes minnen av Bergman. Den här festivalen bjuder verkligen på många godbitar som jag bär med mig länge och jag ser verkligen framemot ännu en ny dag full av evenemang i morgon.

Seminarium - C:NTACT, Betty Nansen Teatres framgångsrika ungdomsprojekt

Har precis kommit från seminariet C:NTACT - Betty Nansen Teatrets framgångsrika mångfaldsprojekt för ungdomar som håller till i Danmark. Henrik Hartmann som är teaterchef för projektet börjar med att berätta om bakgrunden till varför C:NTACT startades och vad det var för behov som de ville fylla. Med på scenen har han två unga män; Nelli och Omar som senare kommer att visa två korta scener för oss.

Danmark är ett land som haft och har problem med integrationen och det finns många olika etniciteter i Danmark.

Det fanns/finns ett behov av att berätta "människans egen historia". Att möta en riktig person och få reda på dess tankar, bakgrund och just historia - En vilja att lära den danska populationen att tänka annorlunda.

Dessa historier tagna ur verkligheten kan fungera som en reflektion över vad du ser i samhället och ett försök till att bli av med fördomar. C:NTACT har valt att arbeta med unga människor för att de fortfarande är öppna i sinnet. I början av projektet år 2001 så arbetade de med isolerade och ensamma kvinnor som fick berätta sín historia men gick sedan mer och mer över till att behandla unga människors historier.

Från början var det ett litet projekt som nu har växt sig stort och innefattar bland annat film, radio och skrivande. Det kostar inget för de unga att medverka och det saknas tyvärr alltid pengar och de får ibland plocka ur egen ficka men Henrik förklarar att de hela tiden omger sig med människor som är enormt duktiga på det de gör.

De reser bland annat ut i skolor och har workshops och direkt efteråt utvärderar de tillsammans med publiken vad de just har sett. Det skapar en dialog och ett öppet rum, "Real Theatre" som Henrik uttrycker det.

Idéerna till föreställningarna kommer de på tillsammans eller var och en för sig som de sen bollar med varandra. De har även så kallat utbildningsmaterial som man kan ladda ner från deras hemsida - det skapar ett mervärde och blir ett bra komplement/verktyg för exempelvis de lärare som vill arbeta vidare med sina elever i skolan.

Nätverket sprider sig nu utanför Danmarks gränser och projekt finns även på Västbanken och i Lettland. De hoppas även på att snart få resa till S:t Petersburg i Ryssland.

De två unga männen berättar kort sin historia på scenen - hur de upplevde det att komma till Danmark från Afrika för första gången. Det är gripande och vackert. Scenerna är korta men träffar mig rakt där det ska träffa - i hjärtat. Killarna vänder sig direkt till mig med sin historia och det finns ingenstans jag kan gömma mig för de känslor som uppstår inuti mig. Det är rättframt och hundra procent ärligt. Jag skrattar men skrattet fastnar också lite i halsen. När han berättar om hur han längtar efter att få komma till landet Danmark som inte låter någon gå hungrig, där han kan arbeta och tjäna massor av pengar och leva ett bra liv. Men väl här blir han chockad över den låga lönen och ordet "skatt" har han inte hört förr - i hans hemland får man det man tjänar direkt i handen. Han är inte heller förberedd på att det är så kallt och att språket är hemskt svårt att förstå och lära sig. En kväll vill han gå ut och dansa men blir stoppad i éntren av en vakt - Han replikerar; Om en vit man kommer till mitt land för att dansa och festa så välkomnar vi honom med öppna armar. Det får mig att tänka till!

Det är inte vad han säger som känns nytt, utan hur han säger det och i vilken kontext. Det är det som gör det starkt och annorlunda för mig.

Efteråt är det öppet för oss i publiken att ställa frågor till de två killarna på scen. Det är till en början lite trevande men sedan kommer någon igång och samtalet kan börja. Tänker inte återge hela diskussionen här men kan säga att det var en givande stund och väldigt lärorikt och fick mig att vakna till lite extra...!

Jag känner mig glad över att det finns eldsjälar som vågar ställa svåra frågor och att fullfölja sina ideér och drömmar. Om man frågar Henrik Hartmann; Is this art, lär han svara I DON`T CARE - med efterttryck.

LAVA - Unga om Ingmar - Bergman bakom baskern

Nu har jag sett föreställningen Unga om Ingmar - Bergman bakom baskern på Lejonkulan på Dramaten. Vilken härlig föreställning av och med Adam Gardelin och Angelica Herger.

Under fyrtiofem rafflande minuter undersöker de på alla tänkbara sätt hur Ingmar Bergmans ande lever vidare i var och en av oss.
”En demonregissör i kofta och basker” tänker många när man nämner Ingmar Bergman. Men vem var han egentligen och hur påverkar han dagens unga kultursamhälle? Det är dessa frågor som de ställer och jag tycker verkligen att de ger en annorlunda och fräsch bild av Herr Bergman och hur de resonerar kring honom. Till exempel nämnder de i föreställningen att han gillade Bragokex, var gift fem gånger, att han föredrog intuition framför intelllekt, varit chef på Dramaten, hade två syskon och var född i Uppsala. De klär ut sig till Bergman, repeterar scener som öser ur sig blod, smärta och en massa humor. Adam föreställer den som ingenting vet om Bergman och Angelica är den som skrivit en avhandling om Bergman och hans regi på universitetet och vet massor. Dessa två karaktärer är varandras motsatser vilket ger det hela en annorlunda twist och skapar en nyfikenhet kring vem Bergman faktiskt var!

Kika gärna på två korta filmklipp från föreställningen som ligger uppe på Youtube. (OBS: Lite sämre kvalitét - filmat med en mobil).

Nu ska jag bege mig ut i solen - imorgon blir det mer Bergman!

Körkarlen - Stumfilmskonsert

Festivalen ångar på och ikväll så begav jag mig till biograf Sture för att se stumfilmsklassikern Körkarlen. Det var Cinemateket som stod för visningen. Skådespelaren Stina Ekblad som var dagens festivalvärd introducerade filmen och berättade kort om festivalens programpunkter och lite om filmen som tillhörde Ingmar Bergmans absoluta favorit och som han hämtade mycket inspiration ifrån i sitt yrkesliv. Han försökte att varje sommar se filmen åtminstone en gång.

Filmen regisserades av Victor Sjöström som också spelade rollen som den försupna "David Holm" och hans väg mot undergången och hur han får besök av körkarlen (Dödens tjänare som hämtar upp alla avlidna) och då får se vad hans handlingar fått för konsekvenser.

Jag ska motvilligt erkänna att det innan kändes lite si och så med stumfilm men återigen fick jag se mig motbevisad av en stark och gripande film. Det som gav det hela en extra dimension och som lyfte hela upplevelsen var den levande musiken ackompanjerad av Matti Bye och hans ensemble.

Det starka dramat tog tag i mig och jag kan verkligen hålla med om ordspråket: En bild säger mer än tusen ord.

Frukost med Lena Endre

Imorse så var det då dags igen för frukost i restaurang Pauli tillsammans med frukostvärd Lena Endre. Hennes glada energi spred sig fort genom alla hungriga frukostmagar och en förväntan låg i luften inför vad hon tänkt förmedla till oss. Hon började med att presentera dagens festivalprogram sen gick hon raskt över till att berätta om sitt första möte med Bergman.

Det var på 80-talet då Lena medverkade i dramaserien Varuhuset. Ingmar hade sett henne på tv och erbjöd henne därefter rollen som pigan Katrin i föreställningen "Lång dags färd mot natt". Lena hade inte så många scener och hon var nervös inför sitt möte med den "stora regissören". Det som fick det hela att lossna var när han ställde frågan; Har du någon dialekt?

- jo men det har jag, ångermanländskan, svarade Lena.

Han tittade på en scen där Lena använde sin dialekt sen "visste" han resten. Han lät henne göra rollen med dialekt för han märke att det var något som skulle fungera och göra Lena trygg i rollen.

- Han hade en enorm förmåga att lyfta upp sina skådespelare och att lita på dem, säger Lena.

Vidare berättar hon om att Ingmar verkligen skapade ett heligt rum på scenen och en enorm koncentration.

- Han fick skådespelarna att inse vilket viktigt och fantastiskt yrke vi har, säger Lena.

Ingmar tyckte också det var viktigt att göra det svårt för sig när man arbetade och kom på idén att ensemblen under repetitionerna av Rummet och Tiden skulle repetera scenerna på en planka.

- Det var den roligaste tiden som jag har jobbat med honom - Han blev liksom aldrig gammal, säger Lena.

- Fast ibland blev han ju uttråkad på oss och då kallade han det att han blev förkyld - han åkte väl till Fårö kan jag tro och vilade upp sig och träffade barnbarnen, ler Lena.

Lena berättar att männen grånade lite under Bergmans år på Dramaten. Han lyfte nämligen alla kvinnor och gav dem fantastiska uppgifter. Så det där med att det inte finns några bra kvinnoroller stämde verkligen inte in så länge Bergman huserade på Dramaten.

När Lena pratar så går tiden himla fort..för fort men jag är himla glad över att jag inte försov mig imorse och hann möta denna energifyllda och begåvade skådespelerska som jag beundrat i många år.

Innan hon springer iväg på nästa uppdrag så hinner jag få ett tips på vart hon har köpt sin fina Bergmantröja som hon bär dagen till ära. Hon förklarar med yviga gestikuleringar att på Götgatsbacken i mitten, ligger ett café i hörnan, vägg i vägg med Pocketshop, inne i affären, där finns t-shirtarna att köpa!

Vad bra!

Vill man se Lena Endre "live" så ges den möjligheten klockan 18.00 ikväll på biograf Saga. Lena är nämligen där och introducerar filmen Vargtimmen.

"Festivaltrion tycker till"

Vi har kommit på den roliga (hoppas vi) idén att låta tre stycken personer ur vårt festivalteam tycka till varje dag om något som rör festivalen.

Sofi Lerström (bitr konstnärlig ledare/festivalchef) säger...
Helena Seths (evenemangsansvarig) heta tips...
Staffan Valdemar Holm (konstnärlig ledare) straffar/sågar...

Här är dagens alster från den eminenta trion!



Sofi säger:
"Vilken kanonstart"

Staffan straffar:
"Det var en jävla massa fula typer i publiken igår som fick sig en välförtjänt käftsmäll".

Helenas heta tips:
"Jag rekommenderar att man går och ser Psykologer tittar på: Bergman och Enskilda samtal ur dagens program".

Frukost med Jonas Malmsjö

Festivalens första frukostsamtal inleddes av skådespelaren Jonas Malmsjö som är dagens festivalvärd. Det var alldeles magiskt att få sätta sig ner i den vackra och rofyllda restaurangen och inta sin frukost och samtidigt höra Jonas Malmsjö berätta små historier och anekdoter ur sina yrkesår tillsammans med Ingmar Bergman.

Han berättade engagerande och öppenhjärtligt om sina minnen av Ingmar.

- Han är förmodligen den roligaste människa som jag har träffat och han var också den mest nyfikna och ställde alltid frågor.

Hans första möte med Ingmar var i föreställningen En Vintersaga där Jonas var figurant (statist). Jonas som gärna pratar mycket fick då två väl valda ord av Ingmar som löd "Håll käften".

- När Ingmar säger så då är det bäst att hålla tyst, skrattar Jonas men betonar att Ingmar främst handlar om ömhet och ett stort hjärta.

Jonas Malmsjö hann arbeta tillsammans med Ingmar Bergman under fem års tid, bland annat i föreställningen Spöksonaten på Dramaten där Ingmar Bergman stod för regin och Jonas hade rollen som studenten.

Vi undrar vilket som blir hans favoritevenemang för dagen och han tipsar oss om Läsning: Så som i en spegel på lilla scenen kl 18.00.

Festivalpremiären blev en succé

Dag två på festivalen med regn som strilar ner utanför fönstret. Vi är lite trötta men otroligt nöjda efter gårdagens succépremiär!

Marie Louise Ekman klippte bandet på Dramatens trappa och alla gäster blev välkomnade in i stora foajén där Romeo och Juliakören bjöd på vacker sång. Sedan blev det snittar och champagne i Marmorfoajén ackompanjerat av vacker musik ur Persona Resonans.

Vi blev sedan alldeles tagna på sängen av den starka föreställningen "Viskningar och Rop". Den träffade en rakt i hjärtat och maggropen och blev en omtumlande och annorlunda teaterupplevelse.

Kvällen fortsatte sedan med gala och glamour på Berns salonger. Det bjöds på vin och Sushi och i djbåset rockade Jonas Malmsjö, Rebecka Hemse och Torkel Petersson loss och spelade musik till alla dans och festsugna festivalgästers glädje. Men som man brukar säga; "Det är ju en dag i morgon också" så vid midnatt "flydde" vi galan och tog glasskorna med oss, somnade sött och drömde nog en och annan bubblig champagnedröm.