Såg igår K.Kvarnström på Dansens Hus. Och även om jag tycker mycket om bra teater, så är det något befriande med en bra dansföreställning. Den där känslan av att man kan plocka av sig hjärnan och placera på det tomma sätet bredvid sig, luta sig tillbaka och låta allt gå genom magen. Det som är musik, ljus, en dramaturgi som inte nödvändigtvis behöver följas eller analyseras. Det sensuella som helt enkelt blir....hud. När föreställningen är slut kan jag plocka upp den lite hopsjunkna hjärnan från sätet innan jag går ut. Skönt med en paus ibland.
K.Kvarnström - gå och se!
Filmrecension: By Any Means – över förväntan
2 veckor sedan
1 kommentar:
Fråga, kommer Kenneth jobba med fetsivalen nånting?
Skicka en kommentar