Barbara Suthoff
Jag ska försöka mig på att återge eftermiddagens seminarium så gott jag kan. Det var Barbara Suthoff från Theatre Vidy-Lausanne som kommit för att prata om nya sätt att producera teater på. Jag ska erkänna att ämnet inte hör till något som jag tidigare är speciellt bekant med så när hon började berätta om bakgrunden till ämnet försökte jag hänga med så långt det var möjligt.
I korta drag handlar det om ett helt annat sätt "att göra teater på". Man säljer teaterproduktioner på de internationella teaterscenerna. Man använder sig av samproducenter i Europa och det viktiga i arbetet är att bygga upp och behålla relationer och alltid vara på plats för att synas för ev. samarbetspartners. Det finns alltså inget organiserat system för hur man hittar sin samarbetspartners utan man nätverkar och håller sig framme. De använder sig inte av sponsorer alls - dock så har alltid samarbetspartnern första "tjing" på premiären och nämns överallt där föreställningen finns. De turnerar väldigt mycket och kan så att säga vara på fler ställen samtidigt. På teatern i Lausanne spelas det också alltid någon föreställning så det blir en stor spridning och ett brett utbud. De kan också hålla sina biljettpriser låga. Det som är unikt att det är en liten teater och en liten stad men ändå så kommer pengarna från stadens invånare i Lausanne. Att det är en liten stad skulle man kunna tro betyder små produktioner men det är precis tvärtom, med stora produktioner. Förra säsongen nämner hon att de var och turnerade i 17 länder totalt.
Staffan Valdemar Holm flikar in att det behövs mer mångfald i Sverige och någonting som bryter av det system som råder på Dramaten och i övriga teaterhus i Sverige. Dramaten har problemet att om de blir inbjudna från femton ställen att komma och gästspela så kan de bara tacka ja till två. Det beror dels på att skådespelarna är uppbundna och inte så lätt kan komma loss.
I finanskrisens spår tror hon det är viktigt att tänka annorlunda och verkligen granska om dagens teater kan fortsätta att fungera som den gör? Finns det kanske andra finansiella modeller som inte innebär statlig inblandning? Kan Theatre Vidy fungera som en tänkbar lösning för framtiden?
Avslutningsvis; Ett intressant ämne som säkert förtjänar mer uppmärksamhet än det här inlägget kan bjuda på men jag hoppas det har gett en liten inblick i diskussionen åtminstone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar