Frukost med Julia Dufvenius

Helena Seth introducerade Julia Dufvenius som började med att presentera dagen.

Med Lavas program i handen talar Julia om Lavas program. Julia rekommenderar speciellt stumfilmerna som visas i block i Målarsalen under dagen. I en av filmerna medverkar hon själv.
- Det var några tjejer som letade efter Ingmar Bergmans ande och de frågade om jag ville medverka, säger Julia.
Lava har också gjort en utställning om Bergmans kvinnor som måste ses. Julia rekommenderar generellt att gå på Fanny och Alexander på bio och att lyssna på några av Bergmans radiopjäser i Tornrummet och att gå på något av de många seminarierna. Helena Seth berättade kort om dagen seminarie "Gycklarnas marknad" som handlar om hur man kan öppna upp och få ett mer levande kulturliv än vad vi har idag.

När festivalprogrammet avklarats gick Julia in på sitt första möte med en Bergmanproduktion.
Med liten bäbis på magen kom Julia in till en audition där hon skulle göra ett sång- och dansprov för Saraband. Hon blev avrådd från att röra sig och kom tilllbaka till det andra auditiontillfället. Inte ens då fick Julia röra sig. De i teamet ansåg bestämt att det var för tidigt, det var farligt när man nyss fött barn. Förvånad fick Juilia senare beskedet om att hon fått rollen, trots att hon inte gjort någon audition.
Det visade sig att Ingmar Bergman som såg allt på TV hade sett Julia i ungdomsserien Glappet och gillade vad han såg. Han hade väl antagligen redan bestämt sig. Det tycker julia är en av Bergmans starkaste egenskaper, att han inte brydde sig om varifrån man kom, vad som var finkultur eller inte. Lena Endre kom ju till exempel in i Bergmans värld genom Varuhuset, den första svenska såpan.

Julia har varit med i ytterligare två uppsättningar med Bergman; Maria Stuart och Drottning Elisabeth.
Julia berättar om när hon och några kollegor bad Ingmar om att göra en spökvandring på teatern. Ingmar hade sagt att han sett dem. Tydligen spökar Harriet Bosse i Marmorfoajén eftersom hon inte fick någon bra avslutning på Dramaten. Hon skulle göra sin sista föreställning med specialinbjudna gäster med unge herr Bergström. Herr Bergström hade glömt bort sitt uppdrag och dök aldrig upp, därför spökar hon nu i Marmorfoajen. Det finns också ett spöke uppe vid lamporna i Stora Scenen. Varje gång man är där blir man enligt sägnen jagad. Om Ingmar finns någonstans här på jorden nu tror Julia att han är åpå Fårö. Han gjorde ett så tydligt avslut här på Dramaten. Men han har lovat att komma och spöka om Julia väljer fel i sin karriär. Det kan ju kännas tryggt eftersom Ingmars råd till Julia när hon inte visste om hon skuille välja film eller teater var att hon ska göra allt.

Här spökar Harriet Bosse

Ingmar Bergman hade en stark intuition och att det var därför han ville bo nära naturen, långt borta från bruset av trafik och media.

På frågan om hur hon använder erfarenheterna från Bergmantiden svarar Julia att Bergman kunde lägga de mest komplicerade scenerier som vid första anblicken verkar omöjliga. Men genom att läsa texten och bestämma sig så går det. När man som skådespelare fastnat i en roll och inte kände riktigt att man kom någon vart hade Ingmar alltid en historia, eller tio, att berätta om liknande situationer som andra skådespelare varit i. Han hade alltid goda råd till hands.

Att jobba med Bergman gav Julia en bra start på sin skådespelarbana. Han jobbade nära skådespelarna och prövade själv sina scenerier trots nya höftkulor och andra ålderdomliga smärtor.
- Han suddade ut gränserna mellan finkultur och fulkultur. Han tyckte att det var roligt med olika sorters intryck och han drevs av nyfikenheten till vad folk hade att säga, säger Julia.

Det var också tryggt att ha honom som vän.
- Som skådespelare i detta hus kan man känna sig väldigt liten, säger Julia.
Som exempel på det berättar Julia om ett tillfälle där hon låg i konflikt med en annan skådespelare och hon förstod inte riktigt vad den bottnade i .
- Bergmans råd var att låtsas som om personen inte existerar. "Den andra metoden är att bara hälsa från mig", citerar Julia.
Hon hade provat det senare rådet, och det fungerade.

Julias bästa roller har hon inte ens känt till innan. Därför tycker hon det är svårt att prata om drömroller. Men lite visar det sig ändå att hon tänkt.
- Jag skulle vilja göra Shakespeare. Ha roller som Julia eller Ofelia, säger Julia.

Hon skulle också vilja utforska vad galenskap är.
- Om jag skulle få ett manus med en kvinna som är galen och jag skulle få gestalta det skulle det bli en ganska sammansatt person. Människan är komplicerad. Jag skulle vilja undersöka vad som ryms inom ramen för vad en människa är, berättar Julia.

Oftast får Julia höra att Dramatenhuset är otillgängligt och att man måste ta lite extra sats för att komma och ta del av husets föreställningar och budskap. Det försöker Julia själv råda bot på genom att experimentera med skvaller nu när hon har chansen att blogga på Dramatenbloggen.

- Eftersom skvaller är ett basalt språk som egentligen passar alla åldrar och samhällsgrupper är det intressant att undersöka vilka reaktioner det får genom att skvallra och fråga om det är sant eller falskt.

Läs Julias blogg!