Frukost med Elin Klinga

Elin, hur ska jag kunna göra dig rättvisa? Tack för din personliga berättelse om vad Ingmar givit dig som både människa och skådespelerska.

Elin började med att läsa upp Ingmar Bergmans tal han höll i Norge då han tog emot ett pris för Spöksonaten. I tacktalet berättade Ingmar om sitt livslånga förhållande med sin favoritförfattare Strindbergs pjäs. Det hade börjat med en föreställning med en sovande syster som enda publik och slutat då, på 2000-talet med en hyllad uppsättning på Dramaten och prisutdelning.

- Men vad man inte får glömma när man talar om Ingmar Bergman är att han fick göra så många försök innan han blev den stora han slutligen blev, säger Elin övertygande.

Man måste få göra misstag. Med stort engagemang talar Elin om politikerna och det samhälle vi lever i idag, hur processerna och experimenten förhandlats bort. Att låta människor få ta del av ett kulturliv och den rikedomen det innebär att stötas och blötas med sina inre tankar utvecklar människor och det är livsviktigt för människovärdet, för att lära sig att dra egna slutsatser.
- Vi behöver ge unga människor möjligheten att dra egna slutsatser, sen blir det lättare att lära sig det som krävs för att bidra till staten i ett produktivt samhälle, säger Elin.
Det är också därför Elin är så glad över den här festivalen, att samla ihop så många konstnärer på ett och samma ställe under samma tid är unikt.

Elin fick en rivstart på sin karriär. När hon som 24-åring gått ut scenskolan hann hon med att vara arbetslös i två veckor innan hon fick erbjudande om att hoppa in i Marie Göranzons roll i Markisinnan de Sade när ensemblen skulle gästspela i New York.
- Det var en lyx utan dess like att komma dit. Jag fick hjälp med allt - en egen sufflös, smink, kostym - allt, och jag var van att sköta allt själv, säger Elin och berättar att det var lite skrämmande på samma gång att ribban låg så högt ända från start. Tack vare att hon var så orädd då gick det vägen.
- Nu är det annorlunda, jag var orädd då för jag hade så lite kunskap, nu vet jag bättre, fyller Elin i och skrattar.

Liksom alla frukostvärdar vi träffat hittills talar Elin varmt om Bergmans sätt att arbeta som regissör. Att Ingmar var otroligt musikalisk, nästan mer som en koreograf, eller dirigent. Att han var oerhört väl förberedd inför varje ny uppsättning eller film. Att han var väldigt inkännande och kunde se människors kraft.
- Ingmar själv hade ett enormt inre tryck som han var tvungen att lära sig att kontrollera. När han släppte det exploderade han, därför behövde han en extrem ordning runtomkring sig, berättar Elin.
Det inre trycket han bar på gjorde att han också kunde känna igen andra med samma tryck.
- Och jag var en av dem, kommenterar Elin och viftar med handen.
- På scenskolan hade jag trott att jag var tvungen att stävja det inre trycket, speciellt som kvinna. Det finns en syn på kvinnan om att hon ska vara mjuk, trevlig, vän, söt och jag vet inte allt, men i grund och botten är män och kvinnor inte så olika, säger Elin,
För Elin var det en enorm lättnad att få jobba med någon som bejakade hela henne så att hon fick chansen att använda sig av hela sig själv.

En man som hört Pernilla August nämna att den kritik som Ingmar ofta riktade mot kyrkan snarare var tänkt att "skoja lite med kyrkan" och att kritiken egentligen var riktad mot Ingmars mamma och pappa. Mannen hade en annan syn på saken svarade Elin efter intensivt lyssnande att "det är en intressant tolkning".
- Det måste nästan vara det som är arvet efter Ingmar Bergman; den egna tolkningen. Ingmar vänder sig mot de som säger "det här är rätt", förklarar Elin.
Angående Ingmars känslor mot kyrkan berättade hon att Ingmar ogillade enhetlig formation utan eftertanke och humor. Sedan drar hon en parallell till Einstein som hyste motvilja mot parader av människor som går i takt, på led.
- Det blir en sorts fanatism i det, om inte människan själv söker upp det, säger Elin.
Hon fortsätter med att prata om den makt man får om man ger folk dåligt samvete.
- Det är väldigt lätt att styra ett folk som har dåligt samvete, säger Elin.

En av slutsatserna vi som varit på alla frukostar har dragit är att alla som talar om Ingmar talar i presens. "Han är". Efter lite eftertänksamhet förklarar hon att allting annat skulle kännas onaturligt.
- Ingmar gillade inte avstånd, vårt första gräl handlade om det, säger Elin.
Ingmar ville vara så nära och när han inte fick det blev han arg. Och Elin var lika arg hon.
- Men så måste det vara, det är då man har förtroende för varandra. Dessutom har det faktiskt hjälpt mig att hitta min integritet, säger Elin.

Som avslutning ville Elin rekommendera några punkter för dagen. Bland annat vill hon bestämt att vi ska se The Imagemaker, filmat bakommaterial vid inspelningen av Bildmakarna som Elin också rekommenderar att man ser. Den går senare idag klockan 19.30 i Målarsalen.
- Men det kan vara speciellt roligt att se ett arbete i process.

Vill man gå på seminarium trodde Elin att Dragan Klaic föreläsning What future for non-commersial theatre kan bli intressant.