Omstrukturering av teaterns hierarkier

Danjel Andersson är redaktör och konstnärlig ledare för Perfect Performance.

"PERFECT PERFORMANCE är en ideell förening som vill få in internationell kompetens i svensk teater. Hittills har den gjort detta i form av festivaler. Tre stycken har det blivit 2003, 2004 och nu senast 2006. Viktigt för PERFECT PERFORMANCE är att presentera tunga konstnärskap på scenkonstområdet, som annars inte presenteras i Sverige."

Precis som den här festivalen vill Perfect Performance alltså öka den kulturella integrationen med omvärlden. Danjel pratar om att teatern är hierarkiskt uppbyggd. Högst upp i hierarkin hittar vi regissörer och dramaturge, sen kommer skådespelarna och underst kommer alla andra - ljud, ljus, kostym, mask och scenografi. För att åstadkomma något nyskapande krävs att dessa herarkier bryts, enligt Danjel och ger oss ett antal exempel på kompanier som lyckats med detta från 60-talet och framåt.
Vi får se några exempel på film och det blir ju onekligen något annat om man lämnar konventionerna.

Heiner Goebbels som regisserat och delvis komponerat kvällens föreställning Eraritjaritjaka samarbetar med Théatre Vidy varifrån Barbara Suthoff som föreläste tidigare idag kommer. Han undervisar också på Institute for Applied Theatre Studies i Geissen, en förebild inom experimentiell konst.

När jag skriver detta har jag sett Goebbels föreställning. Och det var verkligen en fantastisk upplevelse som blir nästa inlägg. Är det detta Danjel förespråkar är jag med på noterna, men under föredraget lät det lite som om han vill att teater ska vara till för att undersöka vad teater är. Om så är fallet undrar jag om teater bara ska vara till för teatervetare? Vilket i så fall skulle motsäga det Danjel inledde med; att han talar, till skillnad från Suthoff från publikens perspektiv.