måndag 1 juni 2009

6599 Grams

Bengt Wanselius är fotograf och var den första fast anställda fotografen på Dramaten och han jobbade mycket nära Ingmar Bergman i 20 års tid. Inför Ingmar Bergmans 90-årsdag blev Bengt tillfrågad om han ville sätta ihop en bok som skulle användas som födelsedagspresent till Ingmar. Naturligtvis ville Bengt det och det var så han upptäckte att han inte var den enda fotografen i Ingmar Bergmans liv.

I sin jakt på bilder som skulle kunna sammanfatta Ingmars snart 90-åriga liv stötte han på en hel rad av skickliga fotografer som jobbat lika nära tidigare i Ingmars liv. En del kända, som Lennart Nilsson, andra finns det ingen information att hitta om. Bengt Wanselius har ihärdigt sökt få ett heltäckande material att utgå ifrån.

Mycket fanns att finna i Stiftelsen Ingmar Bergmans arkiv, andra bilder har han bland annat hittat i Filmhuset och i en oöppnad kartong hos sonen till en bildsamlare i Villhelmina. I Filmhusets källare, bakom soporna fann detektiv Wanselius en skatt. Där fanns alla arbetsböcker och manus. Tillsammans med Stiftelsen Ingmar Bergmans arkiv utgör detta en våt dröm för alla film- och teaterforksare. Det visade sig att Bergman sparat ALLT. Till och med gamla biljetter med anteckningar om hur många som sett respektive föreställning.

Bilder från filmer, filminspelningar, föreställningar och repetitioner varvas med bilder från Bergmans barndomsalbum med hans mammas bildtexter, biler på manuskript - frekvent beprydda med skisser och teckningar över ljussättningar och scenerier, "hemma-hos-bilder" (det var de som hittades i Villhelmina) och mycket mer.

Från slutscenen i "Det sjunde inseglet".
Det ryktas att den tredje personen från höger är Elvis Presley, men det är tråkigt nog bara en myt.


Urvalet var gigantiskt. Jag hann inte riktigt med att skriva ner de stora siffrorna, men över 12000 bilder utgjorde det sista urvalet varav drygt 1800 bilder blev slutgiltiga. Under seminariet visades ett 100-tal bilder medan Bengt berättade om hur de blivit till och anekdoter från hans tid med Bergman.

En av Wanselius mest publicerade bilder. Notera det kategoriska fingret.
Vid mer aggressiva situationer plockades fingret fram, då kallas det "Bergmanpistolen"

Regi: Bergman är ett 591-sidigt storverk. Vill man bära omkring på den bör man skaffa ryggsäck, boken saknar ett enda gram för att kunna stoltsera med 6 599 g. Det slår mig att det vore symboliskt om den hade vägt 6,66 med tanke på Ingmar Bergmans signatur:

Den här djävulssymbolen ser aningen irriterad ut. De fick olika uttryck varje gång.

Erland josephson har skrivit bokens inledning. Birgitta Steene och Bengt Forslund har också bidragit med nyskrivna texter men framförallt är orden i boken Bergmans egna. Tyvärr hann Bergman aldrig få boken eftersom födelsedagen aldrig blev av.

Ytterligare en fördel med den här festivalen kommer till daga: Boken finns att köpa till festivalpris i festivaltältet! På bokhandelssajten Bokia har man samlat en del recensioner efter publiceringen den 19 september 2008. Nämnas skall också att boken vann Augustpriset 2008.
Reblog this post [with Zemanta]

1 kommentar:

Spökplumpen sa...

Det var Gunnar Fischer som tog Scenen från Sjunde inseglet - Scenen improviserades när en dramatisk himmel tornade upp sig över (Solna tror jag), då kommenderade Bergman filmteamet att dra på sig scenkläderna och dansa ringdans vid horisonten (eftersom skådespelarna hunnit gått hem). Det är i alla fall vad jag hört.
Gunnar Fischer ska också på frågan "Hur känns det att tagit en av filmhistoriens mest kända scener?" svarat: "Det känns lite kul."
Coolt.